Helsingborgs-Posten – 23 september 1861, sida 2

da klagande ord lemnade hon mig den hemlighetssulla allegoriska ring llan gifvit henne — här har jag den.? Det är icke hans hjerta, som blifvit henne otroget, det är en förvillelse.? Lika mycket hvad det är, jag är min systers målsman, och jag ger aldrig mitt samtycke. Löjtnanten har ingen brist på stora ord... De må vara stora eller icke, men de bruka vanligtvis öfvergå i handling. I en stund, som denna, då det är fråga om min stackars lilla lidande syster, är det vålej lämpligt tala om mig, men Herr Grefven har hittills undvikit alla tillfällen dertill; och jag önskade af grefvens egna läppar emotlaga ett svar.? Det har jag lemnat Magnild.? voch hon och jag få då ett bestämdt nej, uttalade han med en ton, så djup, så sönderslitande, att den högmodige mannen ej kunde afhålla sitt hjerta från att erfara en smärtsam rörelse. : Grefven teg, och Birger återtog: Jvarföre skall då brodern vara så förhatlig, när Herr Grefven med öppna armar vill emoltaga systern som sin dotter ?7 v,ojtnantens rabulistiska tänkesätt misshaga mig, jag vill icke ha en måg, som hyllar de nya ideerna; se der ett af hufvudskalen, och dessutom . . .? Skulle hon kallas Fru Löwenthal ?? asbröt Birger med en betydelsefull blick. vJag ämnar icke analysera mina motiver,? svarade han strängt. Nog af, jag är i denna stund så nedstämd, en af mina ljulvaste förhoppningar är sjunken; lemna mig nu, jag sörjer mera för Yngves än för hennes skull. Mitt barn blir hon så länge hon lefver.