Helsingborgs-Posten – 9 augusti 1861, sida 3

hndor med sina kyssar. IIasligt drog hon dem tillhaka: Slvad tanker du på 2? sade hon strangt, har då val rättighet att rycka åksenskapcts hellan vardtecken från min hand 27 . Carelina! jag ve icke hvad jag gör, jag drommer mia tillbaka i mu barndoms eden... Äins sitt. .. det var ha på CvilingsHAS .. har ... har ... Sölm jag af lvasaldig ;öUMNnIHAH alUria sedan kunnat lsrifva s ten svarade iche; osrivilijat lät hon sina angder bälta tillbaka i hans, och sift husfvud doldle non i oden hadde, som gaf det hvila. sökta vepiyfle han det och tryckte en varm KYSS pa tea sordna trolotvades läppar, Saun, sun. all dn icke hatar umg, alt du försater mig! atertog han. Jag har aldrig hatat dig — och förlatit dig har jag al hela mitt hjerta längesedan sort Om vi nu kunde vara lugna; det e så mycket, som jag ville lala med dig om! Hon tystnade, men aterlog: v,ål oss foreslala oss all icke nagot anna! band, än en varm syskonharlek, någonsin sorenat oss: och ov endast betrakta hvarandra som tvenne vanner, hvilka kampat ut oden valdsamma storm. som renar hjertat, likasom den renar Hen. Det är omöjligt, Carolina, att du någonsin alskat mig; ty da kunde du hvarken sjelf vara luau eller begära alt jag skulle vara det. Kanshe blir jag i morgon mera sansad, mera stilla, och då — när skymningen breder sin slöja ofver rymden — kommer jag.? (Forts)