Helsingborgs-Posten – 14 juni 1861, sida 3

PVi ro förbi holmen?, sade Alrik, beller hvad sågeu J om om saken? — Det år eu trelligt landtstalle, som ligger der borta, hvad heter det ?? frågade han drangarne. Lofkalla — om det är den rödfärgade byggnaden med bjorkarne omkring, der till höger, som grefven menar ? ?Jo, just så menade jag. PDet år en markvärdig man, som bor der, ska herra tro — han år pojet, sem det heter på herrskapsspråk?, menade den ene drongen.? Magnild slog upp sina ögon och saste dem på den talande. ?Nå, kän du säga mig hvad den der ,POjelen heter ?? skrattade Yngve. Han är en gemen man). han, som vi, fast han skall fara med alt vara lärd ; han är snall skomakare, kallas rätt och slatl, som han heter. (unnar Zakrisson, har syr skor, skrifver vers, och har sa moet bocker alt det ar rent fasligt at? O min Gud, så romantiskt ! ullat sig guvernanten. PLat oss ro dit bad Magniid. Skomakaren som skrifver vers — det var praktigt; han kanner icke det gamla ordspråket : skomakare blif vid din last. vpu hör ju,? återtog Magnild, vatt han syr skor, och då kan han val for ofrigt få göra hvad han behagar, når han ej försummar sill yrke. Nå, ro oss då till denne nye Haquin Baoer I befallte Alrik. Och inom en timma låg båten vid det läcka landställat, beläget på en kulle, om) Ett uttryck som allmogen begagnar, då den talar om sitt eget stånd,