Helsingborgs-Posten – 14 juni 1861, sida 3

Åstonen var serdeles vacker; de mänga holmarne, de bekransade stränderna, med ett ord, hela den vackra taflan, med kyrktornet i fonden, afspeglade sig på den lugna, klara vallenylan. Tvenne småländska bonddrängar, i snygga drägter, stodo färdiga att ro de unga öfver till det bestämda målet. Ack, hvilken herrlig aftov! utropade Magnild. Sägen mig, sortsor hon, i det hon vände sig till sina bröder, är det icke andå ljuft alt vara på landet?? Alrik svarade med en ironisk blick, och Yngve inföll: Hvad tycker mamsell Koralin 2 ÅJo, jag har alltid älskat landtlifvets oskyldiga nöjen, svarade hon och hennes ögon anlogo ett smäktande uttryck.