heten. Om Hilmas öden sväfva vi sör närvarande i den fullkomligaste okunnighet; men vi vilja sluta denna ofullkomliga teckniung med skaldens ord: J mödrar, det ligger ej skämt i min sång, Forskonen små änglarne ändtligt en gång från pensionen! Dock tillägga vi det gamla ordspråket som lärer: Ingen regel utan undantag. (Sul.) BlAiiii L ENA