SÅÄZA ar II. .. (Forts. fe. nr 55.) Lagman S. reste, men fann beklagligtvis fru M:s fruktan ganska grundad. Eva såg med smärta huru hon missraknat sig i anseende till Hilma. Denna klandrade allt hvad som fanns inom och utom Grimsbo; hon ville knappast medgifva att stället var vackert. Eva, hvilken ansåg sitt barndomshem som ett litet paradis, kunde ej smalta denna orättvisa? (som hon kallade det) af sin kusin. När de båda flickorna voro ensamma, och ililma någon gång talade, var Goteborg enda ämnet för konservalionen; och att sluta af honnes ord hade man varit frestad tro, alt en liten fläck af himmelriket dit blifvit förflyttad. Nu roade det fru M. att litet djupare intränga i det dy ra kunskapssorråd, som Hilma efter sina egna och sin lararinnas uppeilter, förskaffat sig. Hon bad sin systerdotter ibland roa sig och Kva red någon vacker musik; då spelade hon en vals, en fransäs, men utan smak, till och med ibland utan takt. )llilma lilla I dansmusik har jag aldrig varderat. Har du ej något anuat all bjuda på 77 Nej jag gjorde just aldrig någon affär naf musik, och i alla fall glomde jag mina oler i Göteborg. Då skola vi skrifva efter dem. Nej, moster lilla! det lonar ej mödan. Uppiktigt sagdt, det roar mig ej att spela, jag imnar att lägga alldeles af det.