llilma, hvars redan forsvagade helsa icke kunde emotstå ett så ovantadt forkrossande slag, insjuknade i en svår brostseber. Under de rediga stunderna beklagade hon sig aldrig, men när feberyran utbröt, då rasade, då hånskrattade hon; Leontines och Edvards namn Svåfvade oupphörligt på hennes läppar. Hon tilltalade dem med de skarpaste ord, kallade Leontine en orm, som smugit sig in i hennes paradis; men jag skall stöta dig ur paradiset ; jag har ock skaffat mig ett bart huggande svärd; jag skall jaga dig bort tro