Helsingborgs-Posten – 13 maj 1861, sida 3

rässade gården. Sedan han först sjelf stigit ur vagnen, lyfte han sin unga pupill ur densamma, och hon blef på det hjertligaste emottagen af sin moster och hennes dotter. Med en smärtfull blick betraktade fru M. den unga bleka flickan, som nu var ett fulländadt fruntimmer. Rosorna på hennes kinder voro försvunna, hon klagade öfver ondt under brostet, ondt i hjertat och tusentals krämpor. Den under många år våldsamt fortsatta dansen, det jemna stillasittande, en öfverdrifven snörning, och en i öfrigt olämlig diet, ett ständigt theoch kaffedrickande samt ymnigt förtärande af apelsiner, konfektyrer och dylikt, hade i förtid undergraft hennes helsa. Hennes aptit var ytterst klen och hon hade ej länge vistats på Grimsbo, förr än hennes omgifning märkte huru hon mellan måltiderna förtärde bakelser, syltade promeranser, citroner, konfektyrer m. m. dylikt som hon försigtigtvis medtagit. Lagman S. tillbringade tvenne dagar på det vackra trefliga Grimsbo, och en afton, då han förtroligt samspråkade med värdinnan, yttrade han : Ja, min goda fru M., i morgon äro dessa sötebrodsdagar förbi och jag måste begifva mig till min ensliga boning. Men som vi nu hafva ett gemensamt ämne för vårt intresse, lilla Hilma, så skola vi någon gång skriftvexla med hvarandra. Man bör låta de döda oklandrade hvila i sina grafvar, men jag kan ej neka att min salig bror begick ett stort misstag, när hon ej till fru M. öfverlemnade sin pupill, i stället för att plaoera henne i denna, jag hade så när sagt, fördömda pension. Ja, nu är det gjordt, svarade fru M. med en suck.