Helsingborgs-Posten – 13 maj 1861, sida 2

Det var sannt, den gamla hade tjenat hos löjtnant G—s föraldrar och varit hans värdarinna. Innanför sitt boningsrum egde hon ett, der de unga stämde sina möten, och för alt kunna räkna så väl på hennes tystlåtenhet som på hennes beredvillighet att tjena dem, erholl gumman, af bada kontrahenterna, många smärre och större gåfvor. Kaflekokaren stod nu alla dagar på elden, både morgnar och eftermiddagar, och gummans garderob erhöll en betydlig förstärkning. Emellertid led det till våren, då Hilma först skulle göra sin nattvardsläsning och sedan lemna den ryktbara pensionen, der hon vistats i fem år. Under hennes beredelsetid fortgick kärleksintrigen på samma sätt, men vi vilja likväl tro alt mången känsla i Hilmas samvete nu sade henne att hon icke vandrade på den snörråtta vägen. Hon kommunicerades, och kort derefter blef hon af öfverstinnan 8. som några veckor förut blifvit enka efter hennes förmyndare, afhemtad från det kära Göteborg. Vi förbigå alla hennes suckar och tårar, de voro oräkneliga. Öfverstinnan S., som till våren skulle lemna sitt fädernesland, för att bosätta sig 1 Norra Tyskland, der hon egde flera slägtingar, måste nu lemna Hilma i hennes mosters, fru M:s händer. En annan förmyndare, lagman S., kusin till den aflidne öfversten, hade af hofrätten blifvit förordnad att vaka öfver Hilmas ekonomiska angelägenheter, som under den förre förvaltarens hand lidit ganska mycket afbräck, och han ansåg, att fru M:s hus var den mest passande tillflycktsort han kunde finna för sin myndling.