mA TND SS LO — — sig upp för alt mottaga kejsaresamiljen och dess upphöjda gäster. Der såg man den bleka, sköna kejsarinnan Ludovika af Österrike, bredvid henne den milda, ljuft leende kejsarinnan Elisabeth af Ryssland, samt på ömse sidor om dem drottningen af Bayern och storfurstinnan Catharina. vidare storstorfurstinnan af Sachsen-Weimar, erkehertiginnan Beatrix och furstinnan Thurn och Taxis. Bakom damerna såg man i deras lysande uniformer de båda kejsarne af Ryssland och Österrike, konungarne af Preussen, Bayern, Wiärtemberg och Danmark, och en oråknelig skara af slorhertigar, hertigar och furstar, alla smyckade med de första ordnar af sina vänner och bundsförvandter. Ja, man kunde nästan säga, att det förvånade publikum såg hela Tyskland, representeradt af sina furstar, som under Wiener-kongressen ensamme representerade Tysklands fo Ik! Nu inträdde ändtligen en djup tystnad i salen. be höga monarkerna hade intagit sina platser och det var derföre också tilllåtit för publiken att sätta sig. Från äskadare-rummen riktade nu hvar och en sin blick mot den gent emot liggande estraden, hvarest i en oformligt stor halfkrets befunno sig orkestern och sängarne. Framfor denna stodo på en liten upphöjuing lvenne pulter för anforarne, kapellmaslaren Umlauf och — Ludvig van Beethoven. Tvert emot etikettens fordrivgar voro dessa pulter så ställda, att anförarne vände ryggen at publiken. Beethoven, hvilken icke med örat kunde iaktsaga instrumenternas riktiga infallande, måste göra det med ögat. llan mäste kunna öfverse sina trupper ; han måste på violstråkarnes rörelser, på ssojtlisternas snabba singersällning och på basunisternas