fordra städernas inwånares utlätande rörande den föreslagna lagen. En landsortstidning sager: — — Hufwudsalligen följande punks ter anmärktes af flera riksdagsmän såsom vans tagligab, wådliga och fnarateledande till fommunal frihetens inskränkning ån uiwidgning, neml. 1) dessa särskilda kommunalstyrelsers nästan alldeles obegränsade befogenhet att under fin behands ling draga hwilka ärenden fom helst, Dwariges nom de kunde alltför mycket blanda sig uti en. skitdas angelägenheter och intresfen; 2) fullmåts tigskapet, särdeles i ståderna, af hwilka alla de större måste på 4 åts tid lemna hela fin bejlus tande och beffattande magt åt några få full måftige, hwarigenom kommunalstämman i alla dessa städer ingen annan befattning fick taga med sina mångfaldiga och wigtiga angelågens heter, än att hwart die år wälja dessa full måftige, hwaraf hälften hwartannat år afginge; härigenom ansågs städernas innewånare komma under så mycket betänkligare förmyns derskap, ofta nog fanske af ett ganska litet, mågtigare kotteri, fom 3) man äfwen betagits råtten att beswära fig öfwer dessa fullmågriges beslut och ätgärder, i den widd densamma mt sger tum, hwarigenom dessa fullmägiige blefwo Ännu allsmagtigare och kunde nästan godtyckli gen försara i alla kommunala angelägenheter och beskatimningar; 4) den nuwarande motionsrätten eller hwarje röstegandes råttighet alt begära och få sockenstämma eller allmån råde stuga utlyst wore de skatiskyldige i allmänhet alldeles betagen samt det I. s. initiativet helt och hället förlagdt i Maqistraternas eller i alls månhet fullmägliges händer; 5) tillskapandet af alltför många fommunalmyndigheter, fom en: dast skulle onödigtwis inweckla och förswåra årendernas behandling; 6) orimlig och orådlig sammansättmning af landstinget, få att landet i allmänhet erhöll 4, 5 a 6 gånger så många ledamöter deruti fom staderna; 7) orimliga grunder för den s. k. landstingoskattens utgö. rande, hwarigenom stådernas innewånare skulje blifwa högst orättwist betungade deraf, o. s. w. Lands-hingslagenshär ofwan omämnda 47 S, af Kommitterade föreslagen samt af wedere. luskott förerdad, eger följande lydelse: De asfgifter, fom af Landstinget blifwit till utfarering beslutade, utga i forhällande till den bewillning för egen: om, rörelse, lön eller annan iukom t, som af en hwar kattskyldig till Statswerfet erlägges, vå det sätt, alt den umma fom af vaudetinget blifwit till uttarering bestämt, emjores med hela det för ofwannämnde föremål från lår vet till Statewerket utgåente bewillningsbelepp, då sig mi: ar hurn många ören rifsmyntiai landstingsskatt belöva ig på hwarje rifstalers bewillning. Slutar sig säluuta estämda öretal med ett bräk, bör detta till helt Ore Iöjag De särslilda afgifter, fom utgå för fillwerkning eller örsåljning af bränwin, eller undra brända eller viftillera: e trycker må wid beftämmande aj lant sthingsutstylder ej beräfning tagas. Stadgandet i denna s, eller: att de afgifter, om Landsthinget skulle ega uttarera, borde utå Vi forballande till den bewillning för ezendom, rörelse, lon eller annan inkomjt. om af euhwar skattskyldig till statswerket rlägges — är det, som man bufwudsakligen nsett skola komma att, tillämpadt, medföra lora orättwisor emot stådernas inwänare, hwils a, churu till amtalet blott utgörande omkring in trettondedel af landsbygdens befolkning, lulle komma att betala hälften af alla lands: hingsstatter. Om billigheten af en dylik be. kattningsgrund torde meningarna få anfes was — — — (——— ig upp för alt mottaga keisarefamiljian Ach