Helsingborgs-Posten – 12 april 1861, sida 2

gifna af hufwudstadens nöjen och förströelser, utan ett enda undantag, affåga fig det enskilda lifwes behagliga oberoende, beqwåmlighet och wanor och fålla fig till tegeringens difposilion under lydnad af krigslagar för ar få räknas till dem fom wilja offra lifvet till fäderneslandets föswar i farans frund.7 Författaren öfwergår till stadgarne för ffarps skytteföreningarne, och nationalbewäpniugsfrågan, hwilken betraktas från def nationella synpunkt, hwarest förekommer följande sanning: Uan att tänka fig en fullkomlig gemensamhet i detta afseende, fan ingen nationalanda frams manas i farans stund. Derefter beröres frågan f:ån militärisk fon punft, och anses: att utan rätt för frigånys relsen att sammandraga dessa trupper i större massor ån häradswis, kan ingenting stot ut rättas. Författaren hyser, med hänseende till Stocks holms skarpskytteförening, och specielt med häns feende till den komilte, fom genom fitt förslag till stadgar skall bestämma riftningen och widden af föreningarnes fosterländska werffamhetr, Cen fällning, den författaren anser Stockholms ffarps skyttesörening intagit genom den euighet bwarmed här den wigtiga principfrågan afgjordes) den förhoppningen: att fomitn icke skall föreftå någon begränsning af Konql. Maj:ts ränigs bet, altt: då fiendtligt anfall vå wärt land sker, anwända hwarje ftörre eller mindre del ar frigåmaften, hwarhelst förswaret fräfiver. Ärtifeln slu:ar: Oh hwad wärde skulle heta ffarvffyrteinftinis tionen ega, om föreningarne i hwarje stad i rifet förflarade sitt werksamhelsomräde endast ulgöras af stadens närmaste omgifning? Wi hafwa historiska erempel vå hwåd fådana små isolerade borgaretrupper ulrättat mot fienden, fom äåro på en gång bedröfliga och löjliga. Deremot förenade till forvfer aj 1000, 2000, 10,000 man skulle dessa trupper wara af oskatibart wärde och blifwa fruftanswärda för fiens Den, emedan de äro bildade af städernas frafte fullaste intelligenta befolkning, hos hwilken was penskickligheten skulle fördubblas i wärde genom den lefwande och enthusia siska festerlandskänsla, fom förmått dem art friwilligt erbjuda sig till fåderneslandets förfwar. Hwad fådana sol. dater kunde uträtta, såg Preussen 1813 och Polen 1830 och 31. Sfulle man i wårt fåders nesland wilja förneka en fosterländskt sinnad tonung, att, i unodens stund, af de spridda små föreningarne bilda en större forps, och i spetsen för densamma måga sitt lif 2 Wi hafwa för det mindre utrymmets skull i wårt blad måst inffrånfa oss till ofwanstående, fa sån wi önskat funna intaga art. i sinhelhet. qAAA—— —