alt jag hade gjort bällre i alt stanna qvar derhemma, än att besvära dig med mitt besök. Men jag har dock i dag kommit hit endast för din skull; för din skull har jag rest tre limmar en kall morgon, och för din skull forsummar jag också milt göromål derhemma. — För min skull, broder ? — frågade oethoven förundrad — och på hvad sätt då ? SN na — . måste Jadersöre, skrek Johan alt jag ; oo: band om dig, emedan du ingenlerjole låter bedrälsvägen, och emedan du — Har man då nu å af hvarje menniska. frågade Beethoven skygg owrasit mig 7? — — Man bedrager dig oupphörllgslisJohan. Hvar och en vill profilera ardek draga fördel af dig; ingen menar ärligt med dig, och om jag icke funnes till, så skulle du slutligen komma att dö af hunger. — Ack, broder, så illa är det väl ändå icke — sade Beethoven stolt. Om jag än icke har någon sormögenhet, så skall jag dock alltid hafva nog att lefva af, ty jag skall arbeta och man betaler mina kompositioner ganska bra.. — Nej, det är just det som man inte gör. Man betalar dig icke bra, ty man berdebetala dig mycket mera än man gör! Herrar Steiner och Haslinger, som du kallar dina vänner äro dina värsta fiender, ty de äro blott betänkta på sin egen fördel och betala dig bara ett uselt honorarium, för at selfva desto mera förtjena på dig. De äro gennyttiga, giriga memiskor, som bele dio derföre alt du är så godtrogen och ensaldz alt för en så lumpen styfver sälja dina konpositioner till dem. — Åh, en lunpen styfver är det vå ändå icke — sade Beethoven leende. De oetala derf har