Imdvig ran Beethoven. Af L.OUISE MUHLHACH. (Forts. fr. nr 35.) Cap. 7. GENERALISSIMUS OCH ÅDJUTANTEN. En timma förgick och derpå gick dörren åter upp och Beethoven inträdde, åtföljd af sin tjenare, som med ryggen i form af en båge, suckade under bördan af den med grönsaker, fisk och kött ända till brädden fyllda korgen. Fru Streng hade vid fönstret afvaktat deras återkomst och redan i förstugan gått dem till mötes. — Nå — frågade hon den pustande tjenaren — är allting väl aflupet ? — Ja bevars! det vill säga vi hafva haft skandal med hvarje försäljerska — sade Zipferlein, under det han ställde korgen ifrån sig. Herrn har riktigt gormat och skallt ner dem, och har naturligtvis betalt allt med dess dubbla värde. Fiskarfrun och kryddmadadamerna helsa er så godt att ni kan när som helst komma till torget, och de skola allesammans återgifva hvad han måst betala för mycket. Beethoven hade, utan att ens bevärdiga hoshållerskan med en enda blick, gått in i sitt rum och häftigt slagit igen dörren efter sig. Men nu, då fru Streng redan tagit korgen, for att bära den till köket, gick dörren åter upp. Beethovens ansigte visade sig i den