förgäswes, hwilket bewisar, att men misstog sig om jordmånen, hwari man nedlade fitt ös och aldrig funde wäl de, fom lifa mocket i otid (om i tid, mot likt och olikt föra oppofition, ba lidit ett grundligare moralisttenederlag än jast i deana jak. Man trodde fig funna bes gagna en nywaknad ädel fosterländst rörelse, till uppwäckande af misstroende mellan regering och folk; men knappt hade wär frihetsälstande fonung och folkliga minister hunnit uttala sitt bid i frågan, förrän de färslilda tärernas mede femmar baftade att. fem en man ssälla fig på den ständpunkt den kongl. fungörelsen ans gifwer säsom den rätta för de fårer, hwilfa wilja räfnas tillhöra landets förswarskrafter. 4) Et teden, fom ide bedrager, att det swen. ffa folfet, när en gång faran botar, skall finnas rededoget att också som en man offra sitt lif för foslerlandet, def ära och lycka. Mit wår nuwarande kraftfulle fonung, med öppen blid för tidens kraf, icke stulle fomma att länge förblifwa litgillig för en sak, fom, un: derstödd af stalsmakterna, (i saknad af detta un. derstöd skulle bela siarpskytterörelsen naturligtwis bjifwit till ingenting annat an en lek för dar gen) fan blifwa för landet of. den bögsta nytta, war nägot som en hwar funde förutse, fastän en och annan fanns som sontes ignorera ett dylikt faktum. Att de under organisation was rande färerna med en enhälligbet, fom är i bög arad betecnande, styndade att eana detta — om wi få få såga — kraftiga och ridderliga bandflag af fin fonung ett det mest öppna ers kännande, är en glädjande företeelse i hwarje fann fosterlandswäns ögon. Mäåtte samma enigbet, samma warma och ädla fosterlandsfänsla genomströmma det fvens ffa folket när en dag — och Penna dag fan fomma förrän wi ana — det fan bli fråga om ingenting mindre ån att — såsom en at wåra fore tänfare uttrocker fig — Swerige ffall uts firyfag ur Europas stater och dess bragdrika bifloria tilslutas för alltid! Må wi skynda oss att upprätta skarvsklottefärer och skyttegislen öfwerallt, på landet och i siaderna! Må wi finnas willige och beredde att till sista man förfvara den af fäderna ärfda torfwa mot en möjlig fiende, komme ban från öster eller wester! Och — må wi gerna anabbas litet wid wåra små polinska diskurser för dagen, men må wi i det nora, der det gäller fostersandets anseende i Curopas esler ben civiliserade werldens ögon, söfa undwika inre stridigbeter eller söndringar! — ZBipckriar det folf, fom stär obewåpnadt mot en anryckande eröfrare, men tidfallt olockligt det land fom i farans gondlicd stär sörderslitet af inre twisler och strider! En infräktare eller eröfrare, wore ban ån en barbar, har aldrig funnit nagot lättare byte. v ) Wår egen stads Sfarpskyttefår utgör wisserligen åns nu härifrån ett undantag, men till undwifande af föndring år det troligt att den kommer att följa andra dylika fås rers exempel, få mycket mera fom annars tyoligen inom samhället snart uppstår en hy Skaryskyttefär enligt Den kongl. fungårelsen — — —r Ä