blifver hos honom, och det är icke hvar mans sak, att äfven för intet vara en god och trogen ssenare. llon kastade på Zipserlien en majestälisk föraktlig blick, och lemnade med stolta steg sörmaket, hvars dörr hon häftigt stängde efter sig, hvarpå hon, ilande igenom boningsrummet inträdde i sin herres Sangkammare. Ännu sof Beethoven, och det måste vara sköna drömmar, som under sömnen kringspelade honom, ty ett leende hvilade på hans låppar och hans panna var så blid och klar, som det aldrig. var fallet då han var vaken. (Forts.)