wid flera tillfällen haft förordnande Att under ordinariens tjenstledighet förestå platsen, hade förtroende bland allmogen med inlemnandet af länedokumemter i de serskilda offentliga läneinränningarne. Emellettid har han skölt det ta vå ett sådant fått att han kommit på balance och då tillgångarne på årligt fått ide räckte till, bade han börjat förfalska länedokumenter, samt ökat summorna, få aft nu, då han häktades, hade han i härwarande lånekontor dylika salsta handlingar, der både låntagare och löftesmän woro diltade, till ett belopp af omkring 13,000 rdrarmt och i Skånes enskilda bank Hade han dels på förfalskade handlingar lånat dels för andra personers räkning uppburit ett belopp af 7000 tor. J förrgår hölls med honom förbör å cellfängelset, derwid han tillstop fina brott hwarwid upplystes, att ban 1858 bade 2006 rdrs skuld, och att han då för första gängen började med sina falska dokämenter och sedan hade han, dels genom ett lefnadssått öfwer liugångarne, dels genom de råntor, fom blefwo en följd af de werande :ånen, kommit i fin nu: warande belägenhet. (Sn. P.) — Ca af vrowinsens störste vossessionater auditören A. Wollmar bar den 28 sistl. febr. aflidit å sin egendom Heckeberga wid 77 ärs älder. Auditör Wollmar war född bär i staden och bade giort fig find säsom skicklig jurist, vass sionerad processmakare och mycket god vHusbäls larc. Han lärer efterlemna en bögst betydlig förmögenbet samt ett mycket omständ ligt teftas mente, efter hwad det såges upptagande nära 20 arf. — Natten emellan den 25 oc) 25 sistl. febr. bafwa tjufwar beredt fig ingång uti Asmunds torpo kyrka och ur derwarande fattigstock tills gripit omkring 50 a 60 rdr rmt. (M. A.) Christianstad d. 26. Fon:3 befallningshafs wande har den 2 d:s uppå derom gjord ansök. ning bewiljat fronolångmanmen i Ausås m.fl. socknar i S. Asbo hårads distrikt G. A. Möls ler afsked från kronolänsmansbefattningen med vått till åtnjutande af pension; och år vice Fros nolänsmannen C. E. Hallberg förordnad att under ledigheten bestrida kronolänsmanstjensten i nämnde distrikt. — Till kontrollörer wid större brännerier uns der tredje brämvingbrånninggsterminen af innes warande år har Konts befallningsh. förordnar : jogdeskrifwaren Gyllenborg å Widisköfle; fer: geanten wid Skänska Dragvmwreg:tet Pettersson äå Kövingsberg; fanjunkaren A. Lindblad å Bors restad; sergeanten wid Wendes Artillerirege S. Pehrsson å Areliorn; sergeanten wid Kongl. Skänska Qufarsreg:tet Äkerholm å Häslöf (hos åboen Sw. Nilsson); v. häradsskrifwaren Wi man å Ljungby gård. (Ehr.:Bl.) Jönköving. Kongl. Götha Hofrätt har förs ordnat v. häradsb. mag. Valfr. Billing att från och med d. 8 d:s, till def MN. Möre hås rads winterting afslutas, förwalta domareems betet och handlägga skiftesmål i nämnde tid. (I. T.) J Linköpings Tidning berrättas: Den 11 Februari afled i fitt 79:de år, å Kongshöga i W. Krukeby socken, en veteran, Swen Nors bom, måhända den äldste i Swenska armeen. Han hade erhållit nådigt löfte aj Konung Oscar I att få tjena till fin död, hwilket han och gjorde. Norrbom war korporal wid Skeninge fompani af Andra Lifgrenadier-regementet, der han berömwärdt tjenade i 60 är. Han hade bewistat fälttågen i Finland, Tyskland, och Norrige och warit af Fransmännen fängen. Han innehade tapperhets och jwärdsmedaljerne. Wid storlägret å Ladugärdsgärde 1850, då Fursten of Thurn und Taris war på bes söt i Siockholm, blef Norrbom upybefalld å borgen, att föreställas nämnde furste. Han kom då att kasta ögonen på ett å wåggen hångans de bataljstycke, derwid han yttrade till Konun: gen: Detta fänner jag igen, tv jag war med, samt fåt den onskan undfalla fig, att ega en jådan tafla som ett dyrbart minne af Tyska kampanjen. Detta hade till påföljd, att monarfen fort derefter förärade honom ett dylift i en wacker förgyld ram infanadt stycke, å hwilket stod: Af Konung Oscar till S. Norrbom, och hwilken tafla honom festligt tillställdes af General Löjtnanten m. m. Boij wid en middag i Stafsäter, i närwaro af båda Öftgörha-reges mentenas Officersforpfer, då generalen i några wackra ordalag tolkade anledningen hwarför han i dag war hedersgåsten. Norrbom war hushållsaktig och ordentlig, hwarför han på äls derdomen skördade wälförtjent lön, ty han war i goda omständigheter. — Hstgötha Correspondenten för d. 27 febr. bes rättar rörande det blifwaude Biskopswalet i Linföpings ftift : Efter Hr Biskop Hedrens begrafning i går lära åtskilliga större och mindre konklaver inom det har ganska talrikt församlade presterskapet hafwa egt rum, hwarwid öfwerläggningen för reträdeswis skall hafwa gållt det blifwande bis skopswalet. Det berrättas, art efterföljande fans didater derwid förslagswis ansetis möjliga cis ler fanske rättare ide omöjliga, neml. f. d. Ecs clesiastisministern m. m. Herr Grefwe H. Har millon, Pastor Primarius, Hr Doktor Fallenis us, Domprostarne Wieselgren och Bring, Pros fessoren i Lund Sundberg, samt Konrtrakftspros starne Doktorerne Broman, Emanuelssen och Rundgren m. fl. Bland de delade meningarne will man weta att den allmänna åsigt likwäl ganska prononceradt uttalade fig, art stiftet, fås wäl hwad def kyrkliga och consistoriella anges lägenheter, som äfwen och framför allt hwad skolwäsendet betraffar, behöfde en man, iill sin personlighet och karafter höjd öfwer alla enffils da intressen, med förmåga att på en och fams ma gång kraftigt och wärdigt, beslutsamt och humant, allvarligt och kärleksfullt ingripa i stiftets hela förwaltning samt med en tidsföre hållandena fördomsfritt och klart uppfattande, praktisk: finne. Om wår sagesman ide mife ledt oss, kunna wi ej annat än lyckönska stiftet i allmänhet till denna sinnesstämning. Oberåfs nadt förhandwarande kuranta mål, hwilka utan twifwel tarfwa sin man, bör man wid walet icke heller förbise, att de kyrkliga förhållandena, till följe af den nuwarande dissenterlagen, bes finna fig i ett annat läge år förr, i ett läge, fom fordrar en tolerant och ide blott ortodor man. Norrköping. En ohygglig håndelfe tilldrog fig den 25 sistl. Febr. i Hitthem i Kisa socken, då 28 år gamla bondedottern Anna Lowisa Andersdottet mördade sitt nyfödda barn. Förs loppet derwid, för få midt detsamma ännu är kändt, har warit, att A wersdotter, fom hem lighållit sitt, likwäl misstänkta, hafwandeskap hade af en närboende grannqwinna blifvit ans modad att under hennes bortowaro natten till den 21 efterse hennes uti hemmet qwarlemnade barnbarn, och åtagit fig detta uppdrag. Uns der natten hade en uti samma hus boende gum ma iyckt fig förmärka, att Andersdotter warit uti mera röreise ån fom för barnets eftersyn ans sågs wata nödwändigt, hwarföre och då mifs tankar hos dem uppsiodo, att hon hade något ondt i sinnet, efter någon stunds förlopp begaf fig, sedan hon förmärktes gå ut, en af dem ej ter henne, för att tillse hwad hon ämnade för retaga fig. Påträffande henne med af blod nedfölade händer, tog han henne med sig in i boningshuset och sökte förmå henne till erfåns nande af hwad fom förelupit. Sålunda ans träffad nästan vå bar gerning fann hon ej lös na mödan att förneka hwad som händt, utan medföljande till den plats — ett till gården hörande swinhus — der hon först anträffas, undanwältrade hon en upp: och nedwänd ho, hwarunder och i befintlig halm det nyss förut framfödda och mördade barnet fanns undans doldt. Mordet hade hon werkställt på der mest grymma ocd omenskliga fått, ithy att hon med en större föksknif bofstafligen afskurit barnets hals, så att hufwudet endast af nacksenorna awarhölls wid den öfriga kroppen. — Tilldras gelsen, fasawäckande i och för sig, blifwer det ännu i hög grad wid betraktande af det ryslis ga fått, hwarpå mordet skett och det förutfartas de beslutet, att begå mordet, fom synes hafwa föranledt henne att hafwa i beredskap och meds föra till stället det wapen, hwarmed mordet bes gicks. Ransakningen kommer att wid håradås rätten anställas få snart Andersdotters helfos lillstånd medgifwer hennes inställelse. (N. T.) — Ak., — — Utlandet. Den preussiska inrikesministerns förklaring i Deputerade kammarens Lördagsmöte refereras nu efter den stenografiska berättelsen. Den del deraf, fom utgör swaret på v. Vinckes anmärfs ning: att ministern begagnade diplomatiskt tales färt, lyder fom följer: Den ärade fitta talaren bar förflarat mina ord för diplomatiska talefätt; jag beklagar det vå det innerligaste och må då hafwa uttryckt mig mindre nöjaktigt, ty jag trods de mig hafwa framhållit den fynvunften, bwari från den preuesiska volitiken utgår med afseende på Preussens förhällande till Tyskland och He sterrife, få bestämdt, fom det för tillfället war mig tillätet. Regeringen sysselsätter fig ej med nägon konjekturalkritik; den befattar fig ide med aflägse eventualiteter, hwilka möjligen kunna inträffa; men den sträfwar för en bestämd reals politif, d. w. f.: den frägar sig beständigt sjelf, bwad Preussens intressen oc Tosklands dere med identiska intressen fordra, och i så fall will jag gifwa den ärade talaren rätt, när han vår stär att regeringen eydast få länge will göra gemensam sak med Österrike, fom den finner för godt, d. w. s. så länge Prensfens intresse fordra det och göra det önskwärdt. Jag har icke sagt annat än att, säsom simationen nu är i Tyskland, må def wigngtigaste mål wara att blifwa stark i det inre, för att bjuda spetsen åt de faror, fom möjtigen bota från utlandet. Jag päpekar ej nägra bestämda faror; men jag tror, att i tider, sädana fom wåra, Tyskland må uns der alla omständigbeter wara på fin wakt, och att styrka och enighet blott fan uppnäs Dderiaes nom, att Preussen söfer bistä det tyska elemens tet i Österrike, och fon i detta hänseende ocfå med glädje helsa de sednafte utwecklingarna i sterrife. Furst Lichtenstein, fom är högste befälhbafhwvar ren i Ungern, skall bafwa fordrar förstärkning, hwilket äfven bifallis. Dessutom är han bes myndigad till att i nodfall förklara fåRningars na Arad, Temeswar, Peterwardein och Komorn i belagringotillständ. J det engelsta underbusets söndagsmöte ans grep Hennessey den sardinsla politiken i Jtalien och Laverd den väfliga regeringen, hwaremot Bouryer gjorde Frankrife answarigt för den itas lienska revolutionen. Debatten ajournerades. B, H:s Wienerkorrespondem will med wiss-. bet hafwa fig bekant, att det ide allenast är den syrista, utan äfwen den romerska frågan, fom botar förföra det goda förbällandet mellan England och Frankrife, i det att England, som gerna will befria turinerbofwet för rilerifabiz nenets påträngande inflytande, fordrar att Fransmännen fule utrymma CivitosBedtia, fer dan de ide wille utrymma Rom, — en förs dran, fom turinerkabinettet naturligtwis ej wille ingå vå. Ryktena om att den Miresffa skandalen slulle blifwa nedtystad, gendrifwes af Monitören, fom meddelar justitieministerns berättelse om saken. Ministern förklarar deruti, att en heders lig regering ide fan fördraga, att man tror den är i flånd att kasta en slöja öfwer en kriminel handling, samt att rättwisan skall skrida in, ders eft beskyllningarna mot förmodan icke skulle före stummas. Ryssland och Polen. Warschan den 1 Mars. I morgon, Fl. 10 på f. m., skola de den 27 Febr. dödade festligt begrafwas, och dagens tidningar innebälla pros gram deröfwer. — Nu något angående tilldra: gelserna den 27 Februari. Den dödsfert fom slulle firas den 25 för de wid Grochou fallna, genom gudsijenst i Carmeliterkloskret, stördes genom polisens brutala förhaftade angrepp. Efter själamessan begaf man fig med helgonbilder och fors i procession till Krakauerförstaden. På Leschogatan slogo kosackerna med deras fans schuar på de andliga i ordensdrägter och med belgondilder i händerna, och sönderkrossade dessa sednare mot gatstenarna. Så war äfwen förs bållandet i frakauerförstaden, hwarest en person dödades den 25. Folket bar i händerna små belgondilder, säsom bewis vå att de ej bura andra wapen. Kosackerna öfwerföllo de andliga, bwilka bortburo den döde, pryglade dem och sönderslogo de belgonbilder od) fors dessa buro. En squadron kosacker spärrade frakauerförstaden, wid d:r Malczs hus, just der, bwarest gatan war smalast. En bop gapwojtar upplockade bär stenar och kastade på kosackerna, hwilka med deras piskor jagade efter dem. Folkmassan, bwilken från krakauerförstaden fom framåt, för: sökte nu att draga sig tillbaka. Medlemmar af landtbusbällningsföreningen, hwilfa just nu slutat fina förbandlingar, utkommo från palatset Ru: miestrik, ungefär 150 feg derifrån, för att bes gifwa sig till fina bem, då plötsligt pä general Zabolockoje (l. Sabolozfojs) befallning, en infanteribataljon uppmarcherade twärs öfwer gaten och utan föregående warning eller nvps fordran öppnade fin eld emot folkhopen. Åtta döda blefwo på platsen; många fårade burvg till hotel de Europe i franfyffa konsulns awars ter och till ordföranden i landtbusbällningsföre. ningen, grefwe Zamojski. Grefwen förföft — — — —