Helsingborgs-Posten – 4 mars 1861, sida 2

lemnade sammankomsten. Emellertid lugnades sinnena och sammanträdet fortsattes under v. ordförandens ausvpicier. J öfrigt rådde ifyns nerhet från början af sammanträdet, start op position inom sällskapet uti de frågor, fom fom mo å bane. Den enda fråga, fom wann odeladt bifall, war vice otdförandens hemställan, buruwida ej sällskapet efter öfwerläggningens slut skulle å stället gemensamt intaga middag. Någon exposition af landtmannaprodukter föres fom ej, säwida ide det vift utruftade fmörgågs bordet skulle funna få passera derför. Efter middagen, fom intogs i inbördes endrägt, frams kommo bålarne och de wanliga skålarne börjas de proponeras. En ertta talare uppträdde då alldeles Guds fred — yrskaft och ulbragte ett Lefwe för generaldirektören öfwer cellfåns gelserna i rifet! En Ganymedes af vet originellaste slag uppträdde derefter. Han hade fått i fin skalle att drufwan, fom serwerades, ej war till blott och bart inwertes utan åf: wen war wälgörande till utwertes bruk. Han började derföre göra rond i salen och begjuta dem, fom kommo i hang wäg, med den i glas fet perlande neftarn, till föga fromma men desto större förwåning för sällskapet. Den ene fick äna kläder fuktade af drufwans safter; en annan hade fått en portion i öronen; en tredje förekom med sårdränkta ögon, allt ålföljdt af några förbindliga ord. Att detta ej funde bära fig i längden år naturligt. Otackär werldens lön, hwilket äfwen wår Ganymedes genaft fick erfara. Hand wisade wålwilja blef emottagen med föreställningar och förebråelser af mer och mindre fint flag. Såsom ån gudarnes wärdiga ättling ansåg han det sig owärdigt att längre tåla dylika förolämpningar af swaga dödlige. Kraftiga örfilar började derföre hagla åt ömsse sidor och allt gick i början wål för wår bjelie. Men slutligen blef han af den stora öfwermafs ten besegrad och u:kastad. Sic itur ad aslra! Han försöfte några gånger genom dörren in: trånga uti salen, men misslyckades och undgick med möda att i trapporna krossa fina gudas lemmar.