Helsingborgs-Posten – 22 februari 1861, sida 2

tigt det går i handa, ty också ni är ju bjuden till denna fest. Fredrika utstötte ett doft skri och föll liksom vanmäktig ned på en stol. — Hvad står på? — frågade Hardenberg förvårad. Hvad var det, som så på en gång träffade er? Känner ni icke kraft att träda inför eder lycklige rival? Vill ni icke gå på festen? — Jag kan icke gå dit — sade hon under det hon högt uppsträckte sina knutna händer såsom ville hon på himmelen skjuta skulden till den föregifne markisens förräderi. — Hur så? Ni kan icke gå till festen? — frågade Hardenberg. — Jag har ju både for er oeh eder våninna, mamsell Friedrich, utbedit mig tvenne inträdeskort, hvilka redan blifvit er tillskickade. Har nidå icke längre dessa kort? — Nej, jag har dem icke mer. Han har bedt mig om dem, och jag har gifvit honom dem också. om . . Hardenberg log. — Det år 1 sanning genialiskt — sade han — ni har på detta sått måst förhjelpa honom till ett rendez-vous med sin fru. Ingen skall utan tvifvel erfara, alt dem emellan råder något samband, och just derföre ser man dem aldrig hos hvarandra. Också har markisen, trots sitt välklingande namn blott tillträde i några få hus, ty man misstror honom. Det har alltså, såsom det tyckes, fattats honom ett bjudningskort till maskeraden hos baron Austrin, och han har derföre varit klok nog att af eder förskaffa sig ett dylik. Köra lilla kusin! markis v. Babasson börjar verkligen att behaga. Det äri sanning en genialisk fräckhet, alt af sin älskade vilja förskaffa sig medel tillett sammanträffande med sin fra (Forts.)