Helsingborgs-Posten – 15 februari 1861, sida 1

Biskop Agardhs Tankar om Nationalförswaret. Forts. fr. n:r 19.) c. Nationals Bewaäringen. Wid centralförswaret fordras utom en liniearmse tillika ett flört antar lätta och flanferans de trupper. Under det fienden rycker framåt och liniearmeen drager sig tillbata intill dess den fan lemna batalj med full säkerhet att fer gra, måste den fiendiliga armeen i hwarje ögondlick bewakas och oroas på sidorne af får dane trupper. De asskära fieudens detascherade korpser, uppbringa hans furageringar och provianteringar, borttaga hang iross och fätta bor nom i en ouppbörlig fruktan för fin reträtt. Detta utgör den rätta bestämmelsen af en nationalbewäring. Wi tänka oss t. ex., att fienden framtränger i Mälardalen, och ati wär egen stärgärdsflotta innebar Mälaren. Då finnes i de provinser fienden bar att genomtås ga, en bewäring af alla 5 tlasserne, utgörande 7,500 man. Desjsa trupper, bekante med alla lokali eter, genwägar, skogar, passen och waden, och försedde med lifsmedel i fin egen hembygd, stola ide lemna den framtägande fienden någon ro eller hwila. (Man fan om ett fådant frig läsa den förut citerade Mriften ÅStudier af en infanteriofficer sidd. 294—296). Derigenom winner linte-ärmeåen tid att afwakta det Pass sande tillfället att flå fienden och jaga honom tillbaka. Uppfattas bewäringens bestämmelse på detta sätt, få följer att den mässe exerceras till jä gare och skarpskottar eller tiraljörer. Detta slags frig uppfyller wida bättre ändamålet af en notiönalbewäring, än def infidanbe bland linietrupperne. Det är, fåfom wi redan antydt, en ofantlig stilnnad emellon konskription, sädan som wär nuwarande bewäring är, od en nationmibewväs ting. Den nårwarande bewäringen är icke nås got annat än en utsslrifning, liknande den som stedde under förra tider. Man tänker fig wans ligen ide någon skillnad emellan bewäringens bestämmelse oc) den stående bärens. Den är bod, närmare granskad, ganska stor. Den får ende bären, ware fig den indelta eller wärfivas be, utgöres af legda trupper ; bewäringen åter är ide legd. De ynglingar, fom tillhöra den, erbälla ingen betalning för det de gå ut att förswara farerneslandet. De gå ut af kärlet för sitt bem, sina anhöriga och fosterlandet. Det är ide rustyällare och rolebällare, fom utställa dem, utan det är fäder och) mödrar. Jcke bels ler flå de alla på samma bildningsgrad, fom den Iegda foldaten. Till en fådan befämmelfe af bewäringen bar man ide gifwit något uttryd i def närwarande organisation. Ynglingarne betraktas alldeles icke annorlunda än säsom wanliga soldater, ens baft det att wid dem snärare läder ett slags förakt, emedan de äro sämre än de legda. De få ide utgöra särstilta regementen, utan man införlifwar dem med den indelta, ja äfwen den wärfwade hären. Endass Hallands bewäring, lifbewäringen (Stockvolms läns bewäring) samt Westernorrlande bewäring äro särslilta undans tag, enär dessa utgöra egne regementen eller bataljoner med egna officerare, famt Gotlands nationalbewäring, fom utgör en särstilt armes forps af ala wapen. J flera län utgör bewärinaen, alla 5 flag serne, ett antal af 5 tU 6000 man, och i intet län mindre än 1,500. Det synes fäledes be sonnerligt, att få stora antal ide få utgöra färs slilta regementen och forpfer, stude från de ins delta och wärfwade. Den närwarande bewäringen har sätedes ide blifvit organiserad fom nalionalbewäring. Detia är också orsaken till den sikailtigbet nationen från början burit för denna institution; den bar ide tyftat nationalandan, den yar ide gjort nationen intresserad för nationalförswaret. Öwad man mest anmärkt emot den nuwac rande bewäringens organisation, oc) hwad som mest springer i ögonen, är att hwarje man fär endast den forta öfmgen af 12 dagars exercis under beta fin bewäringolid, eller under alla 5 åren. Denna anmärfning år fann; den är mer än fann, den är axiomalisk. Men wi frufta, att äfwen om öfningarne förlängdes buru myer fet fom belost, få ffulle det oaftadt bewäringen i dess närwarande organisation ide blifwa bwad 2