Helsingborgs-Posten – 11 februari 1861, sida 3

Men det skulle vara roligt,? yttrade Ellinore, )ati få några fakta på de första anklagelserna.? han har — vill du veta det — betalat två borgensförbindelser för ett par rumlare, ett par gokar? — nu blef hon het, — ?som äro hans kamraler. Men det är ju bevis på ett godt hjerta ?7 )vill du att jag skall bli ordentligt ond på dig ?? Och hon lade knifven och äplet, som hon skalade, på tallricken. Jag orkar ej höra talas om deras ,,goda hjertan i allmånhet — är det ett godt hierta, alt lägga hyende under lasten ? Nej, ifall din kristendom är så underhaltig, att du ej vet det, så skall jag berätta dig att det är synd och skam, både inför Gud och menniskor. Men nu, tantlilla,? återtog Ellinore, skall jag berätta tant något annat, nemligen det, all jag ej nu så öppet, som jag gjort, besvarat lants fråga, om jag ej i dag erhållit bref från Frans, der han erbjuder mig den stora lycka, som tant så hogt tyckes värdera. PFlicka! utropade hon, säg inte nej l bad hon nästan ångestfullt. )Jo, tant lilla! jag har redan skrifvit svaret, men jag hor nu att jag blir i tillfälle att muntligen få aflemna det.? Ellinore !? yttrade tant Brite med ömhet, jag håller redan af dig som mitt barn; jag hade uppgjort så ljufva pianer för framtiden. Han skulle återlemna arrendet af Forss till sin far, för all som din make bosätta sig här, sköta min ekonomi, och jag skulle med varm hand skänkt dig och honom allt hvad som jag enligt lag och rält kunnat borigifvav. Ellinore böjde sig ned och kysste hennes hand. Tro att jag är tacksam för den ömhet,som jag ser alt tant hyser för mig — — allt annat tant ber mig om, men ej detta.