blodiga folks nöjen och seder icke passa i den falla Norden, och dena kanske med rätta. Se bär en exempel fom, fastän hemtadt från lextreme, dock yckes bewisa riktigheten af detta allmänna päsläende. För icke längesedan war jag vå en resa i Finnmarken oc när ängfartys get en afton bade anfrat — händelsewis i en liten bugt, bwilfen, få widt jag wet, ide i alle mänbet anlöpes — sick jag till min öfverrafts ning höra att det war närheten af det ställe, bwarest min wäns fader, X. bodde. Det war för sent att gå i land för att göra visiter, men på uppmaning af mig fingo tre af mina fams rater äfwen luft till att öfwerraska herr X. Hä elt owanligt och, fom wi förmodade, angenämt sätt, enär wi alla utan sjelfberöm woro goda sängare och hade ombord sjungit flera fänger tillfammang. Qvarietten gick alltså t land, uns der en af dessa i norden så ljusa, undersköna nätter, fom blott tunna njutas i ide arktiska nejs derna och fom hos fremlingar funna lika högt stämma sinnet fom en natt under italienskt måns stken. Klockan war öfwer tolf och en djup tyfts nad rädde i de få och aflägse från bwarandra liggande husen; wi passerade förbi och fedan wi gifwit berr X. den honom ämnade serenaden, öbestäående af dels älta norska sånger, dels ans dra wackra och rörande melodier, förnyade wi sängen nedanför 2 a 3 andra hus; sången flins gade bebagligt i den Milla natten och wi önffas de, att flera slulle haft denna, för ställets ins newänare, fälfamma sörnöjelse. Jngen tåtfas de emedlertid om att wi woro bemärkta, der war mörkft oc) förblef mörkt i fönstern, bwaris genom wära kraftiga toner inträngde, men wi förefällde oss att ähörarna tabie fig i Nydetfen och att de respeklive grannarna den följande dagen slulle wara angelägna om att träffad för att gifwa luft ät fina tacksamma känslor för den owanliga och owäntade natt de upplefwat. Det ta uteblef ej heller, om icke just på det fått och af den orsak wi hade förmodat. X., fom hade fått weta att jag bade warit bland sängarna, tillfånde mig nägon tid derefter ett bref; bwars uti ban, å egna och de sinas wägnar tackar för den uppmärksamhet fom wisats dem, men ans böll, att jag nästa gäng, wid ett dplikt tillfälle skall litet warsto bonom, på det ide en god afsigt må få en dålig utgång. Det war nems ligen få längt ifrån alt tonerna hade haft något mildt inflytande på ställets inwänare, att de swätom alla, utom X. och hans närmasse, sökie hwarandra den följande dagen för att komma på fär efter de fräcka förslörarna af nattens ro. Olika woro wisserligen de werkningar fåns gen bade haft, men likwäl alla af en mindre mild natur. Å. skrifwer, att hans (re tjenftes pigor i nattlig drägt, — bwilfet i denna trakt af landet skall wara detsamma fom ingen drägt, — fommo in til honom och med förtwiflan mås lad i sina ansigten begärde att få blifwa qwar den öfriga delen af natten inne hos honom och bans hustru, enär der flod mwerfliga röfware utanför huset och botade och ffrefo. En fpat serkäpp, anwänd till taftvinne, bade förekommit dem såsom ett mordwapen. X. med fru, som ide funno att der war platå It deras fängfams mare för detta owäntade beföf, försökte lugna bem dermed, att det war fredliga sängare; men pigorna inwände att det funde ide wara ors dentlig fång, då de ide börde Guds ord i fången. Jag slapp lifwäl från det utan Wwidas re olägenbet, skrifwer X., då jag slutligen mic: