file att begagna mig af min makt såjom busbonde och unvifade de uppskrämda pigorna och bortjagade en af mina drängar, fom fom in till mig för att gifwa mig min största björne bössa och sjelf hade bewäpnat fig med en gamz mal sabel. Men wärre hade det gått til hos min. granne. En af damerna i Hang hus has de ide fått mindre än kramp, under det att en annan tycktes inbilla fig att en här af röfware inträngde för att bortföra henne och få widare, bwarwid hela huset fom på benen och man mås ste begifwa sig till sitt husapothek för att föfa upp hoffmansdroppar och feberstillande medifa: menter. Efter dessa följder — forisätter X. i sitt bref — må jag tillslå, att jag skyndade til min wän — hywars hustru befann sig i intresse semta omständigbeter, oc) trodde jag naturligt: wis, att der få böra det wärsta, men till al lycka war hon lika få intressant fom bon at: tid är, och besann fig i bästa wälmaga. Jag kunde deraf sluta att ni icke lätit edra toner hö ras utanför detta hus. Alla trodde ni hade gjort berserkagång, oc mina försäkringar, att jag fände en of er och att ni måhända aldrig mera skulle komma bit igen, förmådde knappt stilla de oroade, hwaraf nägra trodde att det bade warit Farfer — tartarer — bwilka äns nu woro dolda på stället, od) en annan gång skulle werkställa fina mordiska planer. Härefter sände wi wär ursäkt till herr X., med anmor dan att framföra den till de öfriga och fofwvar de att aldrig komma sjungande tillbaka till det ställe, hwarest man war och wäl framdeles är få litet benägen för att höra den muntra om också harmoniska fången. Carl den II:te och Brynte Ramm. Hwilka män i landet Fogdarne fordomdags woro är nogsamt bekant af Swenska historien, men ett och annat bidrag till ytterligare belygs ning af de tidernas förhållanden torde icke sakna intresse. Så bodde mu under Carl den 11:tes tid ins em Wartofta härad på Rånnagården Yllestad en wäldig man Brynte Ramm benämnd, fwmils ken som en småkonung for fram i landet med tjenare och lysande anspann. Folket fick bidra: ga till den myndige mannens ståt, och kronan fick få mycket mindre. Wid skatiläggning, tiondefördelning m. m. som wid den siden ägde rum, war det Herr Brynte som främst tänkte på sig sjelf. Så t. er. skänktes honom af en Bondhustru Thyra i Rohlgärden Jngarpi Sands hem en stor ost, med hwilken hon smög sig nenstigen upp till Yllestad, och fick derföre att betala i tiondegärd endast en half tunna, då granngården Sörg. Jngarp fick tre skäppor, bwilket förhållande med de begge gårdarna åns nu i dag ftår wid fig. En wacker dag då brynte Ramm kom på Kombo Eke åkandes med fyra håftar och flere, tienare mötte han ett tarfligare förspändt äkdon bwars förfwen genast fit befallning hålla ur wägen. Körswennen frågade hwem der war, och fick det swaret att Landets Herre war ute och åkte, hwadan han borde weta hwad folk han hade at: medgöra. Olyckan för Bryns te wille dock att det war Kungen sjelf, hwilken då wistades på Höjenterp, fom reste få anfyråfss fört och fom snart derefter befalde honom ins sinna fig på Höjentorp till förklaring. Brynte Ramm infann sig, men kunde ej nöjaktigt reda sig hwarken ifrän hwarjehanda underslef wid sina redowisningar eller ifrån orsaken till sitt öfwerdåd wid besagde möte, utan dömdes till döden. Bryntes Fu infann sig fnart derefter och anhöll om nåd för fin man, men når den bars ske Kungen fick se hennes guldfrånneni skorna, förstod han wäl hwarifrån och hwarigenom ris kedomen kommit titl Fogden, fom ingalunda war öfwerflödigt aflönad; och den begärda nås Den för Herr Brynte afslogs. Denna sägen år meddelad af sonsons sonson till en bonde, fom fefde vå Brynte Ramms tid och från bwilken den sedan från far till fon forplantats. (Ur Tidn. för Falköpings Stad och Falbygden.) Handel och Sjöfart. Helängborg i dag. Spanmålspriserna äro uppgifne sålunda: Hwete 20 a23 Ror. Råg 7 Å 4 AA I ar Z2 D as 1 A. LAN 0 2