nar föräldrar och barn, ålägger mig skyldigheter, som jag icke bör trotsa.? voch dessa skyldigheter äro ?7 frågade han, i det han drog ett djupt, ångestfullt andetag. nält hellre försaka, här blef rösten låg, men dock för honom hörbar — än att vara delaktig i en sons olydnad mot sin far.? volydnadd, utropade han nästan vredgad, vär jag då ännu en skolpojke? Enligt den verldsliga lagen har min far i detta afseende inga rättigheter öfver mig.? yMen i Guds lag, afbrot hon, hvar utstakas gränsen der for barnens lydnad mot deras foraldrar 2? Nu ville slumpen eller försynen att bergsrädinnan passerade just i detta ögonblick förbi bersåen; hon hörde och igenkände rösterna och steg in. Huru väl, min mor, att du kom! utropade Edvard, i det han tog hennes hand, som han ifrigt kysste. Plif en medlarinna mellan mig och din dotter, tag bort hennes skrupler och gör mig lycklig. Och bergsrådinnan, efter att först hafva lyssnat till båda parterna, yttrade: )blif en medlarinna mellan dem, och fattande deras händer som hon förenade, sade hon: At dig, Edvard! åt dig, som under dessa sex åren varit min ende vän, skänker jag full rättighet att älska min dotter. En händelse under loppet af denna dag har, som jag tror, förändrat din fars planer i anseende till Ellinore; men om dessa planer hafva gemensamhet med dig, vet jag ej, mera får jag ej säga. Men allt nog, enligt mina åsigter, är ej Ellinore af den moraliska lagen bunden all vägra dig löftet af sin tro; om detta löfte sedermera genom kyrkans band någon