Helsingborgs-Posten – 28 januari 1861, sida 3

— Huru, du menar således, att också jag är ingen god afkomling och en gång skall ålervända till min fädernesland ? — ropade Hardenberg leende. — Derom är jag fullkomligt öfvertygad, ers excellens! Ni är mycket för snillrik, för att kunna komma till himmelen och sedaa vi här i Wien börjat verka såsom kongressmedlem, har ni redan antagit osetaf en äkta veritabel djefv—. — Ja, det är då sannt, att man här lefver som om man redan vore i det ondas sorstuga — sade Hardenberg — och för den, som icke sjelf här är en djefy—, kan det lätt bära af åt sanders. — Det vill säga till Talleyrand — ropade Fredrika. — Jag inbillar mig, att han verkligen är en förklädd ond ande. Han förer sig så der temligen som en menniska, men hans linkande hästfot, med hvilken han släpar sig fram genom edra salonger, följer honom dock alltid såsom en påminnelse af hans ursprung. Och ni ser det utan tvifvel med edra klarseende ögon, men anar dock icke att han är den Gudbevare oss, för hvilken J alle fjesken. — Du har rätt, Fredrika ; något af pocker bor i honom — sade Hardenberg tankfull. — En temligen omisskännelig låga af tvedrägt har hr Talleyrand här under kongressen redan upptändti oss, och med vanda händer vårdar han denna eld, på det den allt högre och högre måtte uppflamma och med sin rök förvrida hufvudet på oss alla. Under förevändning att icke vilja annat, än i Frankrikes namn upprätthålla legitimitetsprincipen, opponerar han sig emot Preussens bisittningstagande af Sachsen och förklarar det för ett rof, ett revolutionärt företag o. d. Ur samma