Helsingborgs-Posten – 18 januari 1861, sida 3

dystra miner och korslagda armar gick han flera gånger af och an i rummet. Fredrika soljde alla hans rorelser med flammande blickar och återhållen andedrägt. Nn blef markisen stående stilla framför den unga flickan, och betraktade henne länge och forskande. Fredrika slog icke ned sina ögon, utan såg på honom med ett frågande leende. — Du har sagt sanning, Fredrika, — sade han dyster. — Jag har verkligen en hemlighet för dig, men på det du må se, huru gränslöst jag älskar dig, så skall jag jag helt och hållet inviga dig i min hemlighet. — Kom hit — sade hon, under det hon mildt drog honom ned bredvid sig på divanen. — Sätt dig här oss mig, min alskade! Låt oss se hvarandra öga mot öga, och säg mig nu hvad du dolt för mig! — Svär du mig att troget bevara det, Fredrika ? — Jag svär det vid vår kärlek! Tala öppet med mig, min Edvard, och må jag blifva sordomd, ja, må jag till och med förlora ditt hjerta, om jag forråder ett enda ord af din hemlighet. — Nå, så hör mig då! Du har anklagat min kärlek, du har misstrott mig, men du skall dock få se all jag har ett oinskränkt förtroende till dig. Så här lyder min hemlighet: Jag har kommit hit till Wien för alt undanfora konungen af Rom och kejsarinnan Marie Louise till Frankrike. Frankrike långtar efter sin kejsare och sin kejsarinna och snart skall det resa sig såsom en man och i helig vrede nedstorta den bourbon, som varit nog djerf al sätta sig på kejsarens lagerbekrönta thron och med don vredgade