Helsingborgs-Posten – 18 januari 1861, sida 2

första gängen på ett nytt år, de fåga hwarandra ett godt nytt år, och då ingen år närmare för Petter Nilsfons nyärsönskningar än Helfings borgsposten, få önffag pro Primo att Helfings borgsposten måtte få ej allenast behålla samma prenumeranter, utan jemwal winna många, många flera. Naturligtwis önskas på samma gång att Öresundsposten må winna ett betyds ligare antal, framför allt hos Sweriges aktade bondeständ, få att def utgifware och answaring ej må råka ur jemnwigten. Pro secundo öns skar man att Helsingborgspostens utgifware måtte få behälla alla fina ffrufwar och als drig påråfna någon personlig wänskap af Ores sundspostens utgihvare, pro tertio, att denne mätte återfinna fin skruf, om han förlorat nås gon; pro IV:to att Helsingborgspostens urgifs ware ej målte wagga sig i den ljufwa förs hoppningen att någonsin få rått emot fin fon: frater på stället. Klippt skall det wara, det bör Helfingborgspostens utgifware wänta af den gamle klipparen. i Nu har man fullfomlig wisshet om anteds ningen till Garibaldis wackra bemödande att göra Jtalienarne rena. Mannen har warit twålfabrikör, om man får tro amerikanske freneologen, professor Fowler, som nu håller freneologiska föreläsningar i London. Det är ganska förklarligt att han will, att twål skall gå ät. Nyss har han iwättat Neapolitanerna; nu har han dragit fig tillbafa till Caprera för att fabricera nya twålkakor för Venetianerna, att också de måga warda rena; ordningen foms mer wål få till Ungrarna och derefter till Pos lackarne, och sedan — — — Ja, hwem wet om ide äfwen Fransmännen kunna behöfwa en tilltwälning. Faller ide Gaeta för Cialdinis kulor, få faller den wäl för politiken. Den krigskonsten har wisat sig wara mäktigare än rayerade kanoner. Man må wäl beundra Aug. Blanches ans språkslöshet, att när han för att förswara wärt poetiffa tidehwarf mot en få kallad oiunker, mag. O. Eneroth, i fin öfwersigt i JAuftrerad Tidning af wår tids litteratörer, bland deras namn utelemnade sitt eget. Hwarken bland teaterförjattarne hade namnet Ang. Blanche inkommit, ändock Fr. Hedberg står der, ej heller bland namnen på dem, fom egnat fig mät tidehwarfwets epos romanen. Hwar man wet att Aug. Blanche år wäl få gud teater författare fom F. Hedberg, och ide få liten romanförfattare heller. Till lyda för mannens poetiska förtjenster heter det doc, sedan de mest framstäende namnen i denna ofwersigt blifwil uppräknade, m, fl., då det naturligtwis war meningen, att den wälwillige läsaren skulle bland dessa mcd flera tånfa förft och fråmft på August Bianche. Att så der förbigå sitt eget namn bland stora namn, ändock allmän heten wet att det hör till den hederwärda anthologien, wittnar om en anspråkslöshet, fom är alltför älskwärd, och man må wäl fråga: 5 modesti, du fröna dygd, Hwar fanken tar du wågen? Hwad för öfrigt det namnet pjunker bes träffar, få war det ett alldeles förträffligt namn fom mycket wål fan tilläggas wisja politiska notabiliteter. Likasom hår finnes politiska junk: rar, få finnas ju också politiska pjunkrar. Hwad herr Blanche säger om en s. k. litterär pjunfer: Kanske tror han, att han, såsom en —————— —-—.—— A — —.. B — OLXC 1 A.A. en dattara händar anh cd