Helsingborgs-Posten – 18 januari 1861, sida 2

som en lärka, från morgon till qväll, sjunger och arbetar. Sota tant lilla?, inföll Hilma, vänta med min lefvernesbeskrifning så länge tills jag hinner blifva bekant med min — min blifvande svägerska, tillade hon rodnande?. v-är du kan så der ränna intill henne innan hon väl hunnit morna sig, måtte du väl redan anse dig som bekant med henne. vpet var Konrad som —? och hon såg med en glad min upp till honom. vJa, det var jag, sade han och lade Hilmas och Ellinores hander tillsammans, det var jag som ville spela dig detta lilla spratt ; spådde hon bra, jag vill vål hoppas att hon spådde dig en man? — ty alt spå giftermål och rikedomar, dertill hafvn alla spåqvinnor privilegium. i nyjo spådde mig mycket ondt, sade Ellinore, i det hon smålog. yyet var detsamma, som alt spå dig en man,, insoll majorskan, ty de tu äro ett.? Vår unga löjtnant utbrast i ett godt och hjerlligt skratt: ÅTänk om major D., salig menniskan, hade lefvat och hört tant tala så, då hade det blifvit allarm i lägret. rSom jag aldrig tyckte om allarm,? ålerlog tanten, så hade jag i hans närvaro icke yttrat mig på det sättet: han var min sann icke att leka med; men de frånvarande och de döda skall man lemna i ro.? vJag oroar honom icke ; han var bättre än många andra.? vyen jag måste fortsätta berättelsen om Valas spådom, återtog Ellinore, )hon tröstade mig med det, att en engeliskyn skulle vaka öfver mig: hon risade sorst och lisade sedan. nGifve Gud, inföll hennes mor, i det hon häfugt fattade sin dotters händer och slöt dem i sina, gifve Gud att en engel målte vaka öfver dig l nhlilma och jag,? berättade Konrad, hade en ganska vigtig osverläggning, då du inträdde. vJa, det såg så ut, smålog Ellinore. vpu vet alt jag bestämt vårt bröllop.? vhlor bara på honom, afbröt tant Brita, vjag bestämmer, heter det; men Hilmas och hennes beskyddarinnas vilja kommer inte i fråga.? . Jagv återtog Konrad, utan att lätsa höra henne, jag hade bestämt bröllopet till hosten, men jag höll just nu som bäst pä att ofvertala Hilma att framskjuta det antingen till före eller straxt efter mötet?. opralar han inte nu som sig bör, frågade Edvard, i det han vände sig till tant Brita, inu begagnar han ju inga maktspråk ?? Under detta lilla samtal hade man redan hunnit återtaga sina platser, och Ellinore hade valt sin i Konrads och Hilmas soffa. )N-å, är Hilma medgörlig ?? frågade Ellinore. vJa, det kan du lita på, försäkrade tant Brita; vom Konrad sade: Hilma lilla, klif upp på taket, så är du snåll, — så sprang Hilma ut, skaffade sig en stege och började klättra upp, lika godt om hon föll ned och slog sönder armar och ben, — men inte blir brollopet förrän efter mötena, det skall jag sätta p för. vJa, nu förenar jag mig med tant, yttrade bergsrådinnan, nmi ha ju ingenting i ordning änna. Det mätte väl kunna hinnas med innan början af Maj.