Ludvig von Beethoven. af LOUISE M:UHLmACII. (Ö frersätining för Helsingborgsposten.) I Cap. MARKISEN VON BARBASSON. — Och så är det då sannt...så älskar du mig verkligen ? — sade Fredrika IIOhnel under det hon med elt saligt leende böjde sig ned till en ung man, som låg vid hennes fötter och blickade upp till henne. — Ja, jag älskar dig — sade han och lutade silt hufvud i hennes knä samt slingrade med en srimodig rorelse hennes båda händer om sin nacke. — Lägg de blänkande marmorkedjorna om min hals, du, min själs herrskarinna, och tillåt din slaf böja sig under kärlekens ok!