Helsingborgs-Posten – 14 januari 1861, sida 3

tyckte sig ha blifvit betydligt längre. Akta dig for den mannen, sager jag, ty se vid hans sotter ligger en orm, som Gud Amor sjell. Ser du inte dess pilkoger och bare — han trampar på ...? hon tystnade och tillade med en obeskriflig glad och ljuf ton: vÖfver alltsammans svåfvar en himmel, der äro skyarne och en engel sitter på det der lilla molnet, och det betyder att han (engeln) undanrödjer allt ondt, som är i annalkande. PLåt mig nu veta, min lilla Vala, om hon ej bar något annat namn?. Nej tack, nu säger jag ingenting mer, få se framdeles, och i det hon gjorde en djup, prydlig nigning försvann hon genom en liten lapetdorr. (Forts.) D iissss5u c Å