Den sköna Glisabeth. (En episod från Polens fordna dagar.) (Slut fr. n:r 2.) Oaktadt bang owanliga bildnina och funffas per och bang skrisrwerling med Voltaire, war Oginsky dock ide fri från want co; dessutom fpör fade då fonungakronan i bufwudet på bwarje polsk magnat, bwarföre tfulle då ide äfwen Dainsty tänka derpå, ban fom war en åkta afs fjomling från Rurif och en af de mäåäftigaste och rifafte i Vithouen. Det föll bonom in, att om ban bade den blifwande drottningens öde i fina bänder, slulle han fielf desto läntare blifwa konung. Ånnu samma afton fördes Elisabeth till Na: borow, ett af Oamsktvs gods. Den frikostige magnaten omgaf henne med oerbörd praft, auldsmidda lakejar och tjenarinnor stodo benne wid hwarje Rega till buds och bemödade na Om att uppfylla bwarje bennes önskan. En lärare af löste den andre, för att utbilda de naturliga själsanlagen bos den unga bondflickan, Wvils fen få bassigt blijwit försatt från armod och bes tryck til rildom oc öfwerslöd. Fastän den tidens fora berrar, säsom Dains sty, woro bortskämda genom deras lätta segrar öfwer fruntimret i bögre kretsar, kände likwäl Dainsko en fann och innerlig böjelse för Elis sabetb, få att ryktet snart betecknade benne, om ide såsom en blifwande dronning, få ätminftos ne fom en blifwande hetmans fru. Säferligen bade ocfå ryktet blifwit besannadt, om icke berömmet öfwer Elisaberbs owanliga fföns bet äfwen nått Oginskvis barndomswäns öron, konung Stanislaus August, som äfwen war en warm fruntimmers wån, och ifall denne ide