Helsingborgs-Posten – 7 januari 1861, sida 2

LVVU(UC—C— derlag. Icke nog att de mäste säga ja till denna förening, utan äfven till ett hastigt fullbordande af densamma. Forlosningen skedde om våren och i slutet af September firades brölloppet. Brudgummen var tjugoett, bruden femton år och några månader. Allhea och hennes unge make egde för mycken likhet, till karakter och lynnen, för ati de, med sin gemensamma oerfarenhet af lifvet och menniskorna, skulle i lanad blifva lyckliga. Båda förenade en sällsam blandning af häftighet och svaghet; båda voro till ytterlighet benägna för lyx, nöjen och fåfänga och ingen af dem förstod att behandla penningen. Straxt efter brölloppet reste baron von Stern med sin skona hustru till Småland. Han egde en liten förmögenhet, som han ärft elior sina föräldrar. De bosatte sig nu i en af provinsens residensstader. Ehuru blixtrande kär i sin Allhea, egde han ej skymt af svartsjuka ; säker på hennes kärlek, som på hennes dygd, smickrade det hans öfverdrifna såsanga, att se en skock af tillbedjare på balerna och de lysende supgerna slå sina ringar kring henne. — Baron von Sterns hus var det elegantaste och angenämaste i staden, der var öppen taffel hvarje dag i veckan, och dessutom ofta animerade dineer, sorireer och super. Så sortgick det tvenne år; kassan krymte samman, kärleken likaså ; familjen ökades och bekymren i samma mån; men med sina sangviniska lynnen, inkastade sig de båda makarne, i afsigt att dosva smärtan, i en hvirsvel af förströelser; hon var balernas drottiting, primadonnan i societetspektaklerna. han en angenäm medspelare vid viraborden; ju mera han tappade, desto ifrigare blef han, för: att