Helsingborgs-Posten – 7 januari 1861, sida 2

lumpenhet, hwarmed hennes beundrare sör stunden i fin egoism tror fig ha rått att trams pa hennes menniskowärde under fina fötter ? Eller hwilken sann qwinna sätter narrdrotts ningens lumpna åra framför åran att wara hel menniska och medborgarinna? Men hon fan ej trotsa modet, som för öfrigt har den förtjensten att hugfwala en bornerad egenfårs lek. Denna behandling af qwinnan, enligt hwilken hon år sol och måne, blomma, nåf: tergal, gagell — allt annat utom menniffa, — den år en bland frukterna af wår estetiska bildning. Man tror kanske, att den ingenting inwerkar på politiken; man bedrar fig. Det år qwinnan, som förbinder samhällets innersta fog ningar, det år qwinnan, fom gör mannen till medborgare. — — — — — — — — — — (Ur Tioskrift för Litteratur, af Bergstedt.)