Helsingborgs-Posten – 4 januari 1861, sida 2

lern. f PILCRIMEN. röutft sade med ppet och godt ; gestalt, som luins axel, han var jup sorgdrägt, som let drag af vemod, nes anlete; de stodo len sjunkande Marsvar till halsten unsade gården antydde Irat öfver densamegrafvit sin far; vid sig från de få perifliane sista hederse han ätervändt till broderns ord: ?Frid bad han, slutande yväl honom, den an inför en högre ger frestelserna på Nn. ide hon, i det hon köna, men nu förallenast tror, utan sull tillförsigt, att om menniskor dömnågot uppehäll saelf: voch jag, jag skulle komma för sent — icke få hans sista blick, icke mottaga hans sista välsignelse. Hans välsignelse?, upprepade Ellinore, yden har han ju framfört till dig genom mig; — men, stackars Conrad, jag förstår så väl hvad du skall känna. ..? Lycklig du, som förljufvat hans sista dagar !? voch nu... nu... huru skall det blifva ?? vJo, bra, hoppas jag?, svarade han, med gladare ton. Mamma behöfver dig, mamma längtar efter dig.? vhon har allt i och genom honom, återtog hon icke utan bitterhet. Hvad jag tycker?, fortfor hon, att det skulle förefalla mamma underligt, att som hustru till sin fars s. d. bruksbokhällare bebo sitt fädernehem, nu tillhörigt denne.? Ja, så förunderligt tillgär det här i verlden, visst folk her bästa lycka, säger ordspråket. Jag hoppas rätt snart få min egen hustru och min egen härd, hans anlete ljusnade; ?då skall du komma till mig.? Och hvem vet-, sade hon långsamt, )om din hustru skulle vilja det ? Jo, jag vet det, svarade han eldigt, hennes vilja blir min — min vilja hennes ?? Så borde det vara, men jag fruktar att det sällan är så. Har da ej hört det ordspråk, som min goda moster så osla upprepade. PNär fattigdomen kommer in genom dörren, kryper kärleken ut genom fönstret?, svarade han tankfullt; ?var det icke så, som hennes ordspråk lydde ? — Men kloka arrangemanger, arbete, samt förtröstan på Försynen äro de makter, genom hvilka jag hoppas att kunna besegra fattigdomen. Gifve Gud, att så blefve ... Men det var kärlek, den mest romantiska kärlek, som förenade våra föräldrar ; ingen af dem vari hjertat elak, och huru slutade deras äktenskap ? Jo, med laglig skilsmässa Men hvad är meningen med allt det här 27 och sakta undandrog han den arm, som han lagt kring hennes lif. Min mening är välmening, sade hon hjertligt. Jag ville endast vända din tanke åt fördelen af att annu nägra år fördröja ditt giftermål.? Det kan ej fördröjas längre än till hösten. Den 44 Mars mottager jag gården till arrende, och det är naturligt, att jag då önskar det en vänlig genius skall genom sin kärlek upplifva milt blifvande hem. Vihafva i dag den 4 Mars, den 14 måste jag ovilkorligt vara på Björkviken; i morgon expediera vi bouppteckningen, som är ombestyrd på några timmar. Häradshosding har lofvat att öfvertaga de obetydliga affärerna. Jag skulle gerna vilja resa i öfver morgon, om du till dess hinner blifva färdig.? vjag är färdig när du vill...? vhvad ser du på ?? frågade han. rpå molnens gång. Det roade pappa så mycket, att i de stundom fantastiska, slundom regelbundna figurerna igenkänna bilder af verkliga ting, som till exempel af skepp, djur, ja ibland äfven af menniskor... ser du intet der borta en hök, som vill gripa ett lam, och ännu längre bort ett landskap som liknar Hall, sådant som det framställer sig för mitt minne... 2 ypin fantasi ligger i dvala, märker jag?, skrattade han ; jag ser endast några molnklimpar här och hvar på himmeln; förgäfves spanar jag efter några bilder som kunna likna det vackra Hall, hvilket äs ett i ning likt salt för artistens pensel? Men aldrig kan hvarken det eller något annat ställe, huru skönt det än måtte vara, ersätta mig det här, med sin lilla insjö, sin barrskog och sina ansprakslösa rödfärgade byggnader.? Du skulle ej alls finna det värdt din uppmärksamhet, om ej de dyrbara minnena, som dermed forena sig, gjorde det kärt för dig. Det bästa minnet följer dig likväl öfverallt: minnet af uppfyllda heliga pligter.? sanTvenne dagar sednare lemnade unge baron von Stern och hans syster detlilla Rörtorp — deras faders sista fristad, — beläget i Småland, tvenne mil från Jönköping. Egaren, en hofrättsledamot i nyssnämnda stad, hade bortarrenderat sin lilla landtgård till en bonde. I den väl inredda beqväma mangårdsbyggningen hade den äldre baron von Stern, under sista året af sin lifstid, för sig och sin dotter hyrt några rum. Den aflidne von Stern, nu gömd i församlingens kyrkogård, var afven i samma stund glömd af alla, utom af sin hund; dagligen besökte denne sin herres graf, men efter tvenne månaders förlopp fann dödgråfvaren, som skulle öppna en ny graf, det trogna djuret lislöst på sin husbondes hviloläger. I. I den trakt af Södermanland, mellan Hjelmaren och Strengnäs, som bär namn af Rekarne, var den stora, vinstgifvande och vackra brnksegendomea Hall belägen. På en skogbevext bergssluttning låg en gammal prydlig stenhusbyggning, med omgifvande trädgårdar och orangeri; nedanom slingrade sig en bred siröm, öfver hvilken en sförre