genom adresser uppsatte till Kongl Maj:t i ritsdagens 11:te timma, Konungen Mall förmås att för näst sammanträdande ständer framlägga ett represemationsförslag, dyndt på Allmänna wal, och att genom reformsaliskaper i staderne och på landet det Mall agiteras för att genom en allmän od) respeltgifwande ovinionspåtryd: ning forcera honom och bans rädgifware här till; Striden gäller, buruwida agitationen bör asse ett representationsförslag, på en gäng fulls fjädradt, och fullfärdigt till antagande twårt, fom med revolutionen på fickaw flall ger nomdrifwas, — Aftonbladets asigt — eller den bör afse, att fört arbeta på att få de nu hwi tande förslagen om riksdagar hwarje år oc bondeståndets förstärkande af ständerne an: tagne, för att sedan succeosivt forigå vå refors mens wäg till nationalrepresentationens slutliga ombildning på fullt demokratist grundwal — D. Alueyandas äsigt. Under denna frid har landsortspressen änyo kommit till ära. Likasom förut i den norffa frågan, få bafwa tandsortgs tidningarne blifwit af de begge flora Stodbols marne anmodade att uttala fig i ämnet, och de hälla nu fom bäst på, fora och små, att srambära fina häfoffer på de begge Stockbolmsaltaren, der de framläggas tiå erpofition inför allmänheten såsom bewis för, bwad understöd den ena eller andra äsigten har af opinionen i landsorten. Skulle Jns. wara mycket uppriktig, få stulle han wilja påstä, att dessa opinioner på sin böjd bewisa, bwad mening de respektiva tids ninasredaktörerne för sina egna personer hysa om saken, hwarken mer eller mindre. Och som lioningsredattörer i allmändet mäste wara lir berala, — eller rättare, fom nåstan inga ans bra egna fig åt detta resp. yrke, än de fom äro liberala, Vwilfet ligger i sakens egen natur —, få äro och blifwa opinionsyttringarne antaglis gen odfå liberala. Likwal är, förunderligt nog, slallningen numera få förändrad, att det är ide elftonbladets mera radikala, utan Allebandas mera praktista och sansade äsigt, fom hos tanr dets inwänare tyckes hafwa för sig de flesta sympathierna. Då meningen tyckes wara, att enhwar om denna wigtiga sak skall säga fin tanka, få will Jns. ocksä anbälla att genom Tit. blad få uts trycka fin. Jus. betraktar bela den nu upprörda agitationen sasom en prenumerationsmanöver, för att upphjelpa Aftonbladets skrata, af spräk få hade retat mot fig ångkåtgredarna, att dessa med fin annonsering gingo öfwer till Allehanda, fom blef det officiella annonsbladet för all trafiken i riket, och fom slött detta upps drag med stor slickligbet. Kom sa ufflykten ät SOfter, negotiationerna i Finsand och frumz bugterne för de rysta interessena, för art winna någon prenumerationsersäntning åt det bället. Men här blef Aftondlodet få etbarmligen blots sadt, och def slamlösa betecende mot fin Finske korrespondent, fom, sedan han i tre är båls lus till godo, i en baft kastades öfwer bord för att bebaga de nya ryska liaisonerna, blef få i dagen framhafdt, att sista resten af de fordna sympathierne för den f. d. erfändt förfie förs fwunno, och det Ryska Aftonbladet knappt mer af någon wille lasas. Hwad war då att göra? Nagot fort mäste påtänkas. Något riktigt erkläckeligt, för att igen wärma upp de numera kallnade Aftonbladssympathierna, och då mäste det gamla bepröfwade wapnet, repres sentationsfrägan, fram. Der bar ju AB. als tid stätt på i det närmaste republifanflit:-demos fratiff botten, och der funde det få ett tillfälle att bos fordna wänner upplifwa den gamla klockarekärleken, bringa fina twetpdiga aberra: tioner i glömska, och — bwad fom war wigtis gast — göra renhårigbeten af fin farlige motfländares mindre radifala, men mera praktiska liberalism misstänkt. Så fom då, genom wän: nerna Ubrs, Ola Jönssons m. fl. medwerkan i bondeständet, od) Hiertas, Blanches m. fl. bis träde i borgareständet, agitationen i reprefens tattonsfrågan till hånd. Och ehuru bwar man kan inse, att förföfet är dödfödt och tderne för den gamla kälens uppwärmande alldeles olämps liga, få ffall den dock alltid bafwa det med fig, att den skoffar Aftonbladet tillbaka en och ans nan prenumerant, fom det annars warit af med. Detta är i fortbet bistorien, och för detta ändamäls befrämjande anser Jns. werkligen icke nödigt att spilla något krut genom öfwerflödiga opintonsyttringar. Ständerna bafwa nu en gäng bestämt den wäg, på bwilken hwad fom deböfwer ombildas, biir ombildadt. De gå den lugnt fram, ebwad man aguerar eller ide. Löpa ärender åt Aftondladet anser Inf. Swenske mån owärdigt. Det kunna de göra, som med br Lars Hierta önska republifen inom en mande ålder. AA i 11 tlan det. i se — a —26 Lv gens 2 kamrar, fom faftfålles d. 14 Juni. Den tyffa förbundsarmeen, med undantag af sterrikes kontinent, rälnar för ögonblicket 35 batterier refflade kanoner efter preussiski system. Wio de större kontigenterna är uppställningen i tre leder förändradt till uppställning i twå, för att bereda större frihet i rörelserna. Frankrike. Paris den 28 Des. Kejsarinnan har ännu ide funnat tröfta fig öfwer fin fyfters död och will ide öfwerwara nyårgaudienfen. Monitören meddelar i en följetong närmare underrättelser om de af cbineferna föröfwade barbarier mot en fransysk fänge wid namn dEscayrac. Telegrammer. Berlin den 2 Jan. Konnng Fredrik Wil. helm den 4:de har natt aflidit. Paris den 2. Wid nyärsaudiensen befwar rade kejsaren på följande fårt det tal fom hölls af lord Cowley, såsom ordförnnde för den Dis piomatiska korpsen: Jag emotser med lugn framtiden, öfwertpgad om att makiernas måns U-97uh öfwerensfommelse skall upprätthålla reden. Den franska eskadern wid Gaeta proviantes ras på en månad. Gaeta den 29 Dec. Drotmingen har icke lemnat Gaeta, utan besöfer hospitalerna. — T —— —— — Uti Wäktaren läses följ. insända artikel: Botemedel för kräftan. Den fom från en fullt tillförlitlig person ers hållit nedanstående uppgifter, anser fig böra meddela dem få snart och få widsträckt fom möj ligt, och önskar derföre att andra tidningar åf wen måtte aftrycka desamma: Utdrag ur ett bref af d. 22 Nov. 1860: Fattiga pigan Hanna Hansdotter från H., fom en längre tid lidit af kräftan i wenstra bröftet, lär föra fig till lafarettet i P., der hon utan någon inre efter Yttre behandling, warit i fjorton dagar, når Doftor fade henne, att hon med det första finge låta hemta fig deris från, ty det kunde ingenting med henne företas gas. Uii bref till Proften hade samma dofs tor sagt art fon war obotlig och att han anfäg henne ej funna lefwa länge. Hemkommen wände hon fig till sockenläkaren, hwilken bes handlade henne en lång tid utan annat resul or OM a ef, er 2. kårininnar :: 1851 och 1852 läses Botemedel för kräftan. Denna sjukdom börjar wanligen med en härd. het, fom ej låter skjuta fig för fingret, utan fits ter fast. Den blir fmåningom fantig och fars pa skäringar kännas fom oftast deruti. Sluts ligen fär den en swartblå färg och brister i föns der. Den är då öppen kräfta med en odrågs lig ftanf och fräter omkring fig. Så snart en an ltnöl märkes bör följande medel anwåns 08: En rågad thesked Honung och en full motsked tjod för grädda arbetas tillsammans och deruti röres få mycket finsiktadt rågmjöl, att det blir fom en salwa. Af denna ulbredes på hamps wäf eller hampa och lägges på knölen, samt ombytes afton och morgon, Detta plär fördes la det onda, men går ej fort. Skulle får öpps na fig, göres en salwa af: 2 lod pulveriserad galmeja. 1 lod blyhwitt. i lod vitriol, eller så kallad kopparrök. Detta blandas med så mycket bomolja att det blir fom en salwa, hwilken wäl fanmans rifwes på en målarehäll. Deraf utbredes på hampwäf och lägges på såret samt ombytes bwar sjette timma, få wida den sjule är waken. Efter sjunde dygnet börjar kräftsäret att spricka rundt omkring, nionde dygnet börja wanligen stycken att bortfalla få aft kräfiskadan står als deles öppen. Då påläggas, för att stilla plågves na, tifna morötter, fom ombytas morgon och afton. Såret behandlas sedan fom andra öpps na får, och när deruti börja synas fom röda risgryn, år det friskt och all kräfta borta, hwars efter Det läkes ganska fort. Detta recept, på så enkla medel mot en af de förfärligaste sjukdomar, ha wi erhållit af den mångkunnige och erfarne Grefwe v. Saltiza, som säger sig hafwa fått många och warma iacksägelser för deisamma frän flera uttikes Fur star, medan hans egna landsmän anse det för simpelt att ens pröfwa. J Barnwännen för följande: Den sköna Elisabeth. (En episod från Polens fordna dagar.) Michael Orginsky, storhetman af Lithauen, hörde till konuug Stanislaus August Poniatowskys fordna gunstlingar. Hans tidiga bes kamskap med konungen, likheten i uppfostran och isynnerhet likheten i deras karakrär, och Örinsfog löfande ftafllnina öåstadfkom ett när