Helsingborgs-Posten – 28 december 1860, sida 2

En Misantropckuing på fri hand af PHILALETES. (Forts. fr. nr 153) I Oktober hade det lilla huset på olmen, dit vi i början af vår beratförde läsaren, ett lifligare och glaseende, åtminstone inom detsamma. a botten bodde till höger i förstugan lia B. med sin dotter och lilla dotr, hvilken sednare likväl tillbringade del af dagen i ofra våningen. Till bade fröken Henriette von Lilje sina vackert moblerade rum. ar elt litet inskränkt antal personer sokte enkan, och bland dem befann nant Isidor Casten, anställd vid lifgen, och hvilken snart blef räknad ardagsgäst. Själen i det lilla kotteri, plifvade allt som der rörde sig, var te, hvilken med sin lätta sällskapston, da behagliga skämt och sma undere samtal gjöt ett rosenfärgadt skimmer et dagliga lifvet. var ett eget förhållande med Arthur, ste ej huru han hade det: af en oemot; dragningskraft fördes han till de egionerna; men lika oemotståndlig han sig straxt dragen från dem tillbaka. var just som om en tyngd fallit från rost, då han en dag, i anledning af de som föregått, erbjöd sig alt blifva usiklärare för att bespara den kostnad ssa lektioner eljest föranledt. Nu var t oundvikligt ondt, sem ej kunde förekommas ,;? han måste åtminstone tvenne gånger i veckan gå dit ned, och de framsteg, hans elev gjorde, uppväckte hans håg alt afven i andra grenar lemna henne undervisning. vom mamma vill anfsortro mig Idas ledning i fransyska och tyska, så behöfves det ju icke vidtalas andra lärare.? Men oaktadt det nit, med hvilket han vid alla tillfällen tjenade fru Emilia, bibehöll han likväl en viss stråfhet i sill sätt emot henne. Han satt oftast i ett hörn af soffan tyst och sluten, motsade henne ej sällan tvärt och afgörande, och endast då lilla Hertha kröp upp i hans knä och knöt sina små armar om hans hals, ljusnade hans anlete. Det var med en nästan passionsfull ömhet som han älskade detta barn, hvilket gaf honom lika for lika. Och Hertha var allas älsling, föreningsvunkten der man likasom tyckes hafva satt möte. Så fortgiek tiden, tills julen kom, tändande sina ljus i palats som hydda. VI. I fru Emilias förmak glimmade ljusen och de festliga anordningarne antydde att den heliga högtid, som i vårt land är ett slags nationalfröjd så för stora som små, nu var inne. Fru Emilia gjorde les honneurs vid tebordet; lilla Ida hade sitt särskilla granna bord, osverholjdt med gåfvor och kakor af alla slag, och Henriette och Isidor voro äfven denna afton välkomna gäster. yjlvar är Arthur 2? frågade Isidor vjjan har gifvit oss korgen, svarade fru Emilia med ett sorgligt leende. vkommer han icke ned på sjelfva julafton 2? inföll Henriette förvånad. hjan har då ideer som stora bus?, menade Isidor; jag tycker det skulle lifva upp honom att se silt barns julfröjd.? yMadam Lönn har dukat ett litet julbord deruppe, enkom för Herthas rakning, berättade sda, vså att hon har ett der och ett här?. vMadam Lönn?, återtog Isidor, när kom hon hit ? I gärr, svarade fru Emilia; han gaf sig ingen ro forr an han formådde gumman att komma hit; han har upplätit ett af sina rum åt henne. vja, det är hans ideal, skrattade Isidor, vmen nu, Hertha lilla, tillade han, då den lilla i detsamma inkom, kan du fråga mormor om hon ej tillåter att du får bjuda pappa ner.? vSkall jag gå, mormor lilla ? Ja, säg pappa alt vi ingen Jul få om ej pappa kommer till oss: Och den lilla, lyst af lyktan som hängde i öfra förslugan, sprang upp för trappan som ledde till fadrens rum och inträdde som vanligt, oanmald. I hvar sitt hörn af soffan i formaket sutto Arthur och hans gamla goda Mor Elin, och just som Hertha insteg yttrade han: a, det finnes ingen, för hvilken jag utan förbehåll öppnar mitt hjerta så som för Mor Elin.? Vid åsynen af den älskade lilla flickan hejdade han sig. nlvad vill mitt lilla hjerta?? och han öppnade sina armar; när du har haft julafton dernere, så skall du hafva den härnppe hos mig, men kanske du ville det skulle vara tvärtom 2 vyan har skickat mig hitupp för att bedja pappa hålla julafton dernere: Farbror Isidor är hos mormor, Tant Henriette också. — — — —— — nn yJag vill ej gå ifrån Mor Elin.? vSnalla Mor Elin är också välkommen.? vNej, Hertha lilla, mitt guld, invände Madam Lönn, vjag passar inte i granna verlden.? oI afton är det visst grannt hos oss, men annars har mormor aldrig någonsin grannt hos sig — åh jo, hon drog fadren i armen, söta pappa kom nul! Nej, lilla Hertha, inte i afton ; men blif du här pvar en liten stund hos pappa!? Huru många kyssar vill du ha ? Och hon såg på honom med en blick, som erinrade honom om det förflutna och kom hans hjerta att klappa fortare. Nu, sade han och tryckte henne hastigt intill sig, nu är du så lik din mor! Mamma — ja, jag har just tänkt på mamma i afton — mycket, mycket — tror du inte också att hon har Jul ? Jo, hon har alltid Jul, svarade han rörd. vack om du och jag snart finge jula hos henne ! Ej mäktig sig sjelf vände han sig ifrån henne och gret. Nu tog hon sakta i hans ansigte och vände det åter mot sig i det hon med sin lilla hand aftorkade hans tårar. vjlvarfore skall du gråta snälla pappa, kom nu ner: der nere får du så roligt — då gråter du icke mer. Madam Lönn aflägsnade slg och lemnade fader och barn allena. ij vvet du hvad de säga om dig, pappa lille: de säga att du tror alla om ondt, är det sannt? oHvem har sagt det 2 Farbror Isidor och mormor; men Tant Henriette tog ditt sorsvar, hon sade något som jag ej riktigt förstod: att du visst lidit mycket eller huru det var, — Tant Henriette är mycket snäll, tycker du inte det 2