ver förfärdigat en myckenhet wäl arbetade saker, fom sörsäldes på auktion den 4 dennes, hwarwid försaljningssumman uppgick till 780 rdr imt, pwilka penningar äro på förhand anslagna till Hjorweds församlings instuut för blinda och töfnuumma. På nyåret kommer den föruts nåmnda fyföreningen att fortsätta fin priswärda werksamhet; men då för de fattiga i Ryssby socken. Wexiö. Den 19 dennes eller den mellersta af de trenne dagar i December, fom bära de gamle patriarkernas namn, framfödde hustrun Änna Lisa Johansdotter, gift med kyrkowärden Johan Andersson i Aringsås (öftra Lunnagärd), nenne lefwande gossebarn, hwilka i dopet på. följande dag erhöllo namnen Abraham, Jsak och Jacob. De små patriarkaliska arftagarne woro wid födseln fullkomligt ftiska och af nys födda barns medelstorlek. Kyrkowärden Andersson och hang hufstru hade redan förut 10 barn, af hwilka 4 framfödis fom twillingar. (W. B.) Wadstena d. 22. En förfärlig olydshäns delse timade sistl. Söndags afton wid den 4 mil från floden belägna, majoren Tisell tillhös riga egendomen Medhamra, det elden wid Bs tiden fom lös i koladugärden, hwilfen inom fort stod i ljusan låga. Elden förmårktes af gårdsfotfet få sent, att alla åtgärder att rädda de innesstängda kreaturen woro fullfomligt fäfänga. Således blefvo 49 stycken tor, j tjur oh 1 bäst lägornas rof. Huru elden uppfommit är ännu icke säfert dekant, dock får ges det att olockan wållats genom oförfignags bet eller wärdslösbet af den s. f. dejfarlen, fom stall samma afton ha warit i ladugärden med ljug. Ebaru både bus och treatur fota warit brandförsafrade, gör egaren, fom wid tillfället war borta på en resa, ändock säkerligen ide o: betydlig förlust. Wo Wermlands infantcriregemente hafwa soldaterne inom ett enda fompant fammanflju: tit 157 rdr till Engelbrefig stoden. J Hernösandsposten berättas följande jagts äfwentyr: Boudefonen Anders Magnusson i Räsjö, Borasjo socken, begaf sig, arföljd af fin bund, i slutet af sinlidne månad till skogen för att uns dersöfa om någon Mard eller Lodjur gått fram i den nyss fallna snön, och kommen ett godt slycke fär han höra hunden oupphörligen gifwa ut ett usket skall och, säsom han tyckte, med mot wanligbeten förändrad röst. Han förmodade dock an det kunde wara några i närheten fig uppehällande bjelkafwerkare och beslutar fig för att uppsöka dem, men han bade ej bunnit långt sipcke förr än han märfer ett biftert öga blida emot sig från en myrstack. Jnseende det farliga i både att wända om och aflossa sitt flott, då ban endast war utrustad med en wanlig fågels bössa, fom desiutom ej war laddad för den jagt nu förestod, afloosade van slutligen skottet mot det brinnande ögat i förlitande på sina goda ben, pwilka han oc genast begagnade fig af, allt bwad han förmådde odh utan att ens fe fig om. Antingen nu loppet war för anfrån: gande eller han derunder blifwit mera sansad och lugn, alltnog ban stadnar och fär äterigen böra hundens skall på samma ställe. Nu 1Ads dar han änpo och starkare samt begifwer sig tillbaka od) får snart syn på det från myrftace fen blänkande ögat, hwarpå han aflossade sitt — 5 U 2— er — — 2 — 2 UO —ä 2 — — — 2 — AR — AH — CC) — 2— B — —— — — — — — — ä kn-— t— — A A — — — ———————