(Jns. o. b.) Wid ssarina Milsdotters från Wäla Graf den 1 December 1860. Wår wandring genom lifwets dal Gär genom dolta skiften Och mgen wet de dagars tal Han räkna får till griften. Må wi derföre fådfe få J lifwets skilda Oden Mår wandring ställa att wi få Hos Gud wårt lif i döden. När ffördaru öfwer fältet går Rycks jrukten från sin stängel, Si menskan oc i bästa år Togs bort af Dödens Engel. Han rå fin wandring gästar der, Som skörden han fer mogen, Och till Allfaders rike för Han hwarje christen, trogen. Nyss Engeln fom uti ett hem, Der glådje, lyda rädde: Fören någon kunde ana hwem, Hang hwita winge nådde En sjal få ädel, fri och ren, Som nägens lif förrunnit: Till himmelriket för han fen Hwad fom han hafwer funnit. J Eyskon, Wänner, Mor oc Far, Derföre icke sörjen mer; Hon ren i Himlen hamnat har Och blickar till of ner. Gu Christi brud ifrån of gick Sin brudgum hon att finna; Den herrlighet hon fira fit, Blott söken till att winna. J föräldrar, fom till åren Ren på er wandring hunnit, Och Asfarina fen på båren, Er tröst J hafwen funnit J Ekriftens ord, fom lära få: Att de, fom redligt wandra, un On s rife träffas få Och famna der hwarandra, J Ewighet! mnmnnn —