Helsingborgs-Posten – 26 oktober 1860, sida 2

idare. l. . nr 125) ch de älatt något dshimmel. född och ar, hvilka som hon enne, alt ket sakna för arrest, Det var öräldrarne Ippsostran ade hvarsedan de måhända , som så begagnas ine. De såväl som ill sin beckså olika vuppfallat re var hon in då hon sen, eller tit maiters sig då åt? sjelf kan lif skänker så mycken glädje. Då de husmoderliga bestyren lemnade henne tillfälle dertill, hvilket icke så sällan inträffade, fann hon sitt nöje uti, alt åtfölja sin man kring de väl häfdade egorna, der de muntra arbetarne förrättade sina sysslor, eller betraktade de tillsammans de böljande sädesfälten och de betande hjordarne och när de då om aftonen sutto i de lummiga trädeus skugga, uppgjorde de planer tillsammans för framtiden och funno sig lyckliga. Men om vintern, den tråkiga vintern, hvad företogo då de älskande makarno? Svärdspets hade ett utvalt bibliothek, ur hvilket han föreläste då Mina satt vid sitt handarbete, och sedan detta var slutadt, tillbragte hon några stunder vid sitt fortepiano, eller tillbragte de en stund i kärleksfulla samtal kring den trefliga aftonbrasan. Mina hade nyss uppstigit från sitt forlepiano och Svärdspets lindade sin arm kring hennes lif, för alt beledsaga henne till salen der en sprakande brasa blossade i kaminen. Men de voro icke ensamne och vi få nu göra bekantskap med en trodje person. På en pall emellan föräldrarne satt deras tioåriga dotter, den täcka Ida. Tyst fäste hon de ultrycksfulla blå ögonen på den blossande elden, hennes små händer hvilade hopknäppta i knät, och föräldrarne lekte med de ljusa lockar, som omslöto hennes runda, rosiga kinder, der en liten grop uppenbarade sig, så ofta elt leende spelade kring den lilla munnen. Svärdspets tog barnet och satte henne på silt knä, och hans blick hvilade med obeskriflig ömhet på den gemensamma älsklingen. En djup suck undföll honom, och krampaktigt tryckte han henne till sitt bröst; derpå lutade han sitt hufvud till sin hustrus axel, och man kunde märka en tår söndertryckas i hans öga. Med oskuldens hela behag slingrade den lilla Ida sina armar omkring fadrens hals; äfven hennes ögon tårades; och misslyni frågade hon: hvarföre suckar du pappa? Harjag då icke varit beskedlig i dag, så att du derför är ledsen på mig ?? Svärdspets svarade icke, utan ofverhopade barnet med ännu flera smekningar. Nu blef äfven, Mina orolig och såg förvånad på sin man. Denne kunde icke längre tiga, En dyster aningd, sade han, har i dag bemägligat sig min själ. Jag hade i natt en svår dröm, som måste uppfyllas, ty jag är alltför lycklig, att denna sällhet skulle vara långvarig. Mift barns framtid oroar mig. Hvad skulle blifva af henne, om hon alltför snart kom att sakna den ömma ledning, som nu så rikt erbjudes henne 2 Han tystnade och äfven Mina teg. Omsider bytte de om samtalsämne, då hastigt den lilla Ida frågade sin mor: hvarföre säger du alltid till pappa först när du vill resa bort, mamma ? han har ju en gång skänkt dig då stora svarta hästarne och den granna vagnen, och ändå frågar du alltid om du får resa bort 2 Pappa har väl skankt mig de svarta hästarne och den stora vagnen, så att jag icke behöfver begagna några andra; men de äro ändå pappas liksåväl som mina, och det vore kanske icko tid att resa bort, då jag ville det. Dessutom hör du ju aldrig pappa neka mig något, och hvarföre skulle jag icke med honom samråda i allt 2? Ja! men pappa kunde ju göra som han vill och du som du vill ? yDå skulle vi icke mer vara så lyckliga, som vi nu äro. Den ena skulle bli missnöjd med den andra. Köld och liknöjdhet skulle NE VV V jM — —— — — — —— ————— träda i kärlekens ställe, och för allt sådant böra äkta maka taga sig tillvara, eme dan de då ej längre blifva för hvarandra hvad Gud vill, all de skola blifva och vara. Det gilves visserligen saker, der de kunna, hvar i sin stad, handla efter sin egen vilja, utan att rådfråga hvarandra, och, om så är, må man hellre önska, alt mannen gör det, än qvinnan, omedan sådana fall vanligen inträffa med: ting, der qvinnan skulle svindla om hon ville befatta sig dermed. Nu forstår du icke detta; men den tid torde komma då du skall förstå det, och då skall du tacka Gud, ett dui dina föräldrars förhållande haft ett exempel, hvars efterföljd ofelbart skall göra dig lycklig. Kom blott ihåg skaldens ord, att bqvinnan är gifven till mannens bihang genom lifvetv, och lär dig att rätt förstå den djupa betydelse som ligger i dessa ord, sa skall du också lära dig att rätt förstå qvinnans plats i lifvet och öfver denna plats skall du finna dig stolt. äfven om den ioke är herrskarens. Elden var utbrunnen och de tre I i varelserna återvände till hvardagsramniod medan qvällsvarden iordningställdes. Men detta samtal väckte allvarsamma betraktelser hos makarne, och de funno, att den lilla Idas uppfostran ifrån den stunden måste utsträckastill ämnen, hvilka man hade ansett ännu vara fremmande för henne. Svärdspets, som hiltills icke befattat sig med sin dotters: undervisning, lade nu hand dervid i sådana ämnen, som skulle gjort Mina alltför mycket besvär. Och i denna nya sysselsättning fann han en förut okänd glädje, och den sorgliga drömmen gjorde icke mer intryck på hans sinne, allt var som förr, frid och sällhet på Sohönenhos. III. PENSIONEN. Trenne år hade förflutit sedan det samtal