Helsingborgs-Posten – 24 september 1860, sida 3

Ekonomäifkt. Godt bröd af grodd säd. Följande af en wetenskapsman till Norrköpingskuriren meddelade uppsats anse mi oss böra återgifwa: Under närwarande bekymmersamma förhällanden, orfas fade af ett för säden särdeles ogynsamt berguingswåder, torde det ej sakna intresse att med några ord beröra, hwilka försök bliswit anställda, för att äfven af grodd säd bafa godt bröd. Hurmvida ett mjöl är få qvalificeradt, att deraf fan bas kas ett godt bröd, beror hufwudsakligen af tvenne omflåns digheter: 1:o) att deraf fan göras en passande deg, 2:o) att denna deg är wederbörligen elastisk eller feg, så att densamma wid jäsningen pöser upp och qwarhäller den uts wecklade gasen. Denna det geda mjölets afgjordt nödmwåns diga beskaffenhet är hufwudsakligen beroende af ett i lår deskornet befintligt ämne, kalladt wärtlim, hwilket i fitt frista tillständ är segt ich elastistt, olösligt i watten samt wattenhällande, det besitter förmågan att binda watten ech försätta det i ett sädant tillnänd, hwari detsamma föres fommer i åtskilliga delar af djurorganismen. Men då ett sädesforu gror är det just detta wärtlim, fom först förändras. Oh, hwad wärre är, def försvands ling bestär wasendtligast dernti, att det förlorar fina, i is frägawarande fall, wigtigaste egenskaper, det blir temligen lesligt i watten ech mister fin wattenhållande frast. Man sinner således lätt, att frågan att af grodd sädd bala godt bröd reduceras till denna: att I sitt urfprungs liga, olösliga, elastiska och wattenbindande tillständ äter: ställl ett genom groning förändradt wärtlim. Od härs till har man i sednare tider med framgång begagnat tvenz ne medel: 1:0) Kalfwatten. Den iyktbare tyske temiften v. Leibig war den förste fom amvände ett rent, mättadt kalfwatten, i afsigt att dy: mebdeift återföra ett genom groning förwandladt wärtlim i dess ursprungliga, elösliga och wattenbindande tillstånd. Dyluft falkwatten fan både lätt oc) billigt framställas på följande fått: ungefär 1 skälp. wäl bränd falf befuttas i ett stenfat med få mycket fallt, wanligt brunnswatten (åns uu bättre reut reguwatten) att kalfen sönderfaller till ett fint pulwer. Den sönderfallna (kalfbydrat. fädt kall) före staffas uti en for, wål glacerad steukrufa. Derpå hälles tinkan våra full med rent watten. Sedan krukans muehäll blijwit omrörtt flera gånger, läter man densamma slå, wål betäckt med ett lod, tilldess att wattuet, fom stär