son, att efter hvad drängen Andersson intygat, hade hr Levin tilldelat A:s hustru ett slag, äfvensom bemälde Andersson samt maschinisterna Lundberg och Pettersson betygat, all Levin frånryckt hustrun hennes påhafda schal, under yttrande att han skulle behålla den, yrkande Andersson, att om hr Levin nekar till slaget å hustrun, han måtte åläggas edgång härutinnan ; och öfverlemnade han åt domstolen att bestämma hvad ansvaret må blifva för det hr Levin frånryckte hustrun schalen. Slutligen yrkade Andersson ersättning för sveda och värk samt rättegångskostnader med tiflsammans 480 Rdr rmt. Sjomannen Larsson yrkade; att Levin tillika med öfriga hrr löjtnanter måtle åläggas att med 25 Rdr rmt ersätta honom. för det de öfverfallit honom, och Levin särskildt för af honom tilldelade 3 slag, till följd af hvilka Larsson sanslös nedfallit till marken, måst från stället afföras samt varit 9 dagar osörmögen till arbete. Larsson yrkade dessutom ersättning för sönderrifna kläder och inställelse vid tinget med 84 Rår, eller tillsammans 109 Rdr rmt. Smedslärlingen Österberg yrkade å löjtnant A. von Mecklenburg ansvar för 6 slag med blodvile samt ersättning för sveda och värk, inställelse o. s. v. med tillsammans 95 Rdr rint. Löjtnant Levin tillkännagaf, det han onskade få, såsom skomakaren Andersson yrkat, gå värjemälsed i afseende på hvad som blifvit mot honom angifvet, beträffande hustru Andersson. Åklagaren åberopade stämningen samt yrkade särskildt ansvar å löjtnant Mazer for oqvädinsord och för en af honom erkänd knuffning. Till rätten intemnades af häradsh. Beckman ett slutpåstående, hvilket af rätten mottogs, sedan svarande parterna förklarat skriften vara i samråd med dem affattad.