Delsingborg d. 7 Sept. Fregatten Josephine passerade i går Sundet föderut. Tel. dep. till Göth. H. T., från Stockholm, d. 4 Sept.: Förstärkta Statsutstottet bar i dag afgjort 24 af 49 punkter. Anslaget till Stock. holms befästande afslogs med 68 röster emot 51. Aflöningarne för flere fördelningar af Kgl. fansliet uppfördes endast vå provisorisk Rat. 300,000 ror till 8,000 refflade infamteerigewär asslogs med 60 röster, föreslagen tillölning för prins Auqust i händelse ar giftermål afslogs med 67 röster; lifaledes afslogos de begärda 6000 idr till prins Oscars fall med 69 röster; bwaremot prinsessan Eugenies hofhållning med 66 röster höjdes från 10.: till 18,000 rdr. Bo teringen fortsättes i afton. Anslaget til Boräs-banan föll i Borgares ständet med 20 röster emot 33. Dito den 5 Sept.: Konungen Mifom hit i går afton fl. 19. Lysande emottagande redan vä sjön. Riddarbolmen, Riddarhustorget, tor: fyrfobrinfen, Gustaf Adolfs torg illuminerade, Efter onkomsten upplöstes tillförordnade reges ringen. Konungen stannar under månaden på Ulrikedal. Tel. dep. till Snållposten: Borgareståndet affingit cigarrskatten. Stodholms—Upfalabas nan fallit, efter adelns afslag. J en korresp. artikel från Stockholm til Sig. Correfp. berättas bland annat: 3 en föregående skrifwelse omnämnde jag, fåfom anmärkningswårdt, att biskopen i Throndz hjem samt domprosten derstädes fort före frös ningen inlemnade sina afskedsansökningar, hwilka jemwal genastabiföllos. Skålet derti fäges nu hafwa warit det, att de — enär den norska grundlagen ej talar om drottningens, utan blott om konungens kröning — af fame wetsskrupler ansent sig hindrade att officieta wid kröningsceremonien. Man will äfwen weta, att det war wid inhemtandet ar denna wåägran, fom fonungen anmodade wår erkebiskop, att be reda fig på en möjligen inträffande kallelse till Throndhjem; men att man i Norge, wid underrällelse härom, rangerade saken få att biskopen i Christiania åtog fin att wertställa den for nungsliga smörjelsen. Wåktaren omnämner att ifrån Hrr Nords stedt Söners tryckti har nyligen utkommit en brochure med titel: )La question norvegienne par un membre de la ditte suedoise, hwaruri meddelas en kort skildring af twisten rörande den norska ståthällarefrågan. Afsigten med, denna skrift år att den, försand till andra länder, skall der meddela ett riftigt begrepp om nämnde fråga samt wisa huruledes årgörans dena från Sweriges sida i denna sak warit både juridiskt och politiskt berättigade och nöds wändiga. Man gör allt för litet för att tillbörligen tas ga wara på all spannmälen under skördetiden, få att flere tusende tunnor spannmål gå allde: les förlorade endalt till följe af wårdslöshet, detta isynnerher då waderlefen är mycket torr och säden derföre lält ulfallet. s:o borde man aldrig binda säden medelst att taga band direls te af densamma, utan binda med förut färdig gjorda hör eller halmband, helst af de förra. Kostnaden för de färdiga banden ersättes riflis gen genom höstarbetets raskare gång; 2:o hugs ger man säden ofta 2 a 3 dagar sednare än fom borde hafwa skett; 3:o låter man wid fomz manbärandet af kärfwarne aren allt för mycket släpa mot sädesstubben, hwarigenom otroligt mycken säd afrifwes, i stället för at man bor de bära all fåd tillsammans med rotändarne nedåt ; 4:o år man wid inkörseln i allmänhet alltför wärdslös om den torra och låtteligen utfallande fåden, hwarigenom äfwen mycken säd spilles. Man borde haswa alla wanliga höfts wagnar klädde med wäf, och der man ide har detta borde man tillse att den s. f. lösningen först lades på wagnen och der wäl utbreddes, samt sedan att hwarje kärfwa utan onödiga kastningar pålassades, få att toppändan af fårf: wan fom först upp i lasset, utan att defförins nan stötas. När man nu med uppmärksamhet aktgifwer på huru sädeslassen lässas, hör och fer man snart huru sädeskornen ramla i mars fen, om pålassningen sker slarfwigt. Många bådar små göra en for Å7 säger ordspråket, och på flera ställen, der allt skall gå få fort att det går på slarf, torde man årligen spilla bort en sjettedel eller en fjerdedel af det ärliga un sädet. (M. A.) 14:de och sista delen af Prof. J. W. Ietters ftedt förtjenstfulla arbete Diptera Scandinavie har i dessa dagar lemnat pressen och är dedis cerad till Prof. H. Loew i Meferitz (forhertigs dömet Posen), dipterologus nostri evi celeberrimus.? Författaren har med detta nu af: slutade stora werk rest fig en waraktig mins neswård såsom entomolog, likasom detsamma wittnar om en in i fena ålderdomen fortisatt högst berömlig werksamhet i wetenskapens tjenst. (L. W.) Wid sistlidne Söndag förrättadt wal till Kyrkoherde i Wånga pastorat i Westergöthland, erhöll Regementspastorn O. Warholm, fom ins nehar tredje rummet å förslaget, flesta rösterna, med 62. Första rummets innehafware, Kon trafisprosten Frimansson, erhöll blow I röst och Komminister Hasselberg, uppförd i 2:dra rum met, 21. (Sn. P.) Undantagsenkan Marna Jeppsdotter å N:t 4 Gunnaröd af Billinge socken afled den 14 Aug. uti den sällsynta åldren af 100 är, 9 månader och 10 dagar, sörjd af efterlefwande 75 årig dotter, 12 barnabarn, 26 barnabarns barn och 1 barnabarnsbarns barn. Hon war föra den 4 November 1761 å samma hemman, hwarest hon i många år njutit undantag och der hennes dotter, fom wårdat henne under hennes 31 åriga enketid, äfwen är undantagsenka. Hon gifte sig den 8 Nov. 1783 med Per Swensson från Ekeröd af Billinge socken, född den 25 Jur ni 1753, död den 18 Mars 1829. Med Honom hade hon I barn, hwaraf 1, fon och 2 döttrar uppnådde manbar ålder. År 1791 nedkom hon med 3 döttrar på en gång, hwaraf den ena war dödfödd, men de 2 andra lefde den ena I och den andra 17 dagar. Hon wari öfrigt af tem ligen flen wårt, men hade en owanlig helsa, utom år 1800, då hon låg nåra döden i en fe bersjukdom. Syn och hörsel woro I hennes fe: nare år förswagade, men likwäl tidtals bättre och under de 2 sista åren war hon mestadels sängliggande. Likwäl hade hon ända till döds stunden fullkomligt medwetande, men under hen: nes 2 sista lefnadsdagar kunde hon ej tala högt utan endast hwiska och dog af slemfyllning i lun. gorna. Flera låkare hafwa i somras gjort fin visit hos den hundraåriga. Om hemnss flägt förmäla traditionen och härwarande kyrkoböcker att hennes mors farfar Pål Persson delade fit hemman N:r 4 Gunnaröd ät fina 2 söner, Lars (död 1795, 80 år gammal) och Ola. Denne sednare, född 1707 den 20 Augusti, död 1782 den 20 Mars, gifte fig med Kerstina Tufwesdotter 1729 den 2 Nov. Dessa woro den 100 årigas morföräldrar, och mormodren Kerstina dog 1790 den 2 April, 82 år gammal, Hwadan den aflidz nas nu lefwande dotter ganska godt minnes sin 100-åriga mors mormor. Deras dotter Karna, född 1737 den 6 April, död 1803 den 22 Oft., gifte fig 1755 den 11 Mars med Jeppa Chris stensson från Hultarp af Hallaröds socken och fom dog 1784 den 15 April, 68 är gammal, Dessa den 100 årigas föräldrar aftrådde hems manet till henne och hennes man Per Swensson år 1783, hwilket hemman sålunda tillhört låg: ten från. t600-talet. (M. N. A.) Preussiske Konsuln i Ystad A. L. Hemberg har blifwit utnämnd till Riddare af Preussista Röda Örns Ordens 4:de klass. Ur ett Stockholmbref till Rorrföpings Kuriz ren låna wi följande: J Stockholm finnas flera goda fuminrättnins gor, men den förnämsta och största är den fom tillpör fongl. boktryckaren Nordstedt och ligger wi Riddarholmen, der en oupphörligt rinnande ström skaffar ständigt nytt och frisktt watten; wid den större så kallade sumpen är ett torn med en dubbel, ganska hög hoppbrygga. J denna fims inrättning hölls fött. lördag den 25, på drotts ning Lowisas namnsdag, en fest till beder åt förcständaren hr Fredrik Alexander Gjörde, brvil: ken derstädes i 25 år warit simlärare. Jnför en talrik samling af både äsladare od åskädarinnor, bland de förre understäthällaren, bistop ÄAnnetstedt, guwernören på Barthelemy öfwersle Haasum m. fl., uppfördes ett dramatiskt simskadespel i fem beppningar. Från tornet och från de böga bryggorna, den högre kallad magiftern, den lägre fandidaten, hoppade ide blott te qwickaste och djerfwaste gossar utan äfwen un: ga flickor, anförda af fin lärarinna mill Nancy Edberg. Det war en sröjd att se, buru bade gossar och flickor framträdde i bsjden, gjorde tjerfwa spraång, swäfwade i i plaftifft fröna fall: ningar genom luften, sjönko blott ett ögonblick, upplommo od) swängde fig på wattenyton fom delfiner. Det war ljufligt att fe de wadra flickorna med sina rika lockar, klädda blott i latta blusar och byxor, röra sig djerft och behagligt öfver djupet; förtjusta äskadarinnor fastade blommor på dem. Stort uppseende och skratt wäcktes i församlingen, då plötsligt från ett börn frames flört en liten kanot med twenne små swarta ue gergossar, af hwilka en rodde med dubbetblas dig ära och den andra förde en pilbåge. Se: dan flickorna förswunnit, uppträdde på tornet och högsta bryggan ärffillige unge män och goåfar, bwilfa gjorde märkwärdiga fonfihopp. Sims läraren br Longström, festens anordnare, tog en yngling på ryggen och en annan i famn, bwrils fet bildade en wacker grupp, samt giorde der: med eit par gånger kallerbytta i luften. Slut ligen fymes på högsta bryggan flera kosilina figurer, päfwen i hwit messskjorta oc) tredudbel krona samt fung Bomba, äfwen i krona, prydd med en bomb vå ryggen och en annan på brös stet; de ätsöljdes af tvenne med kedjor bundne unge män. Bomba knäföll för päfwen, gjorde ätffilliga komiska rörelser med händerna, men de stördes plötsligt af raketer och kanonskott. Päfs wen hoppade bufwudstupa i djupet och förswann för alltid — den fom spelade rollen bergade fig nog, ehuru omärkligt. Bomba stod qwar med fina begge slafwar en fund; åter smallde fanos nerna oc) Garibaldi, med fin röda blus och den werldsbefanta hatten, fom fram, wräkte Bomba i wannet, befriade, slafwarne och kastade deras fedjor i djupet. Äfwen Bomba förswann på samma sätt fom påfwen. Terefter blef åter stor fonsthoppning, den ena efter den andra flög ges nom luften och slog ned i wattnet för att dyka och sedan danfa med Ågirs döttrar. Bland de wackra bwna gossarne gjorde den swarle negere gossen ett roligt afbrott; han boppade lika djerft, fom de andra och swängde fig på wattenytan, hwaröfwer bang swarta krushufwud med de fos ra bwitögonen och de tjocka läpparne fnydte qwickt hit och dit till äskädarnes stora förlustelse. Wacker död midt under utöfningen af embes tets skönaste förrånning har, enligt Norrl. Korrefp. för d. 15 d:s, blifwit Komministern i Alnö socken Pehr Backmans afundswärda lott, i det att han förliden sondag afled i Sacristian ef ter förrättad skrifming. Ända till sednaste året hade han utan embetsbiträde ensam skött fina ljensteåligganden, sedan han mottog fomminis stersbefantningen, först i Lidens foten 1820, och sedan å Ulnö 1833 den 1 Maj, på hwilker feds nare ställe han sålunda framlefwat de sista 27 ären af fina 67 år, 7 mänadet 11 dagar låns ga lefnadstid; trogen i fin tjenst, wånlg och fridsam i fitt umgänge, efterdömlig i fin wans del. Aterkommen för fitta gången från det för honom fåra, få ofta besökta altaret, satte han fig på en stol i Sacristian och afled genast utan synbar smärta. Han hade under 52 3 år tjenatei sitt ansswarsfulla fall. Frid öfwer honom! x —— Djurgårds-slagsmålet. Ransakningen i detta mål vid Ensta ting är nu. slutad. Hr Vibell inlemnade en kostnadsräkning, slutande sig å 3,095 Rdr rmt, deraf 750 Rdr ersåttning för sveda och värk, 1,200 Rdr för förlust på hans handel under det han genom våldet och rättegången varit hindrad att densamma sköta, det öfriga rättegångskostnader. Från bokhallaren Arnberg inlemnades likaledes en kostnadsräkning å 145 Rdr. rmt, deraf 400 Rur i ersättning för sveda och värk, resten för inställelse i polisen och vid tingel. Skomakaren Anton Andersson inlemnade en skrift, hvari han anförde, att det vore genom vittnen tillfullo ådagalagdt att hrr Bibau och Levin tilldelat honom flera slag och dragit honom i håret, deraf åkommor följt enligt åberopadt läkarebetyg, yrkande Andersson, att, då detta våld skett å allmän landsväg, och flere vittnen intygade att hrr Bibau och Levin voro af starka drycker öfverlastade, de måtte dömas till ansvar för vägafridsbrott, för bruk af lifsfarligt vapen, för fem sår, deraf det ena förorsakat lyte, samt dessutom för sylleri. Vidare anförde Anders