Helsingborgs-Posten – 7 september 1860, sida 2

makt i förening med list och slughet mäklar framkalla. I sin första ungdom skulle han ha varit vanskaplig och mycket ful, men efter en underkur vid en helig källa — som han påstod — ansågs han som den vackraste och mest välvexte karl i verlden; och hvarje qvinna, som såg honom, fick erfara huru oemotståndlig han var. Man mumlade allehanda om förbund med afgrundssursten. Han omkom vid en jordbäfning och sjönk plötsligt genom ett flammande svalg nedi jorden — men vid hög ålder, och hans ätt blomstrade under århundraden. I det adertoude århundradet hade familjen bortlagt den äregirighet, som blott tillfredsställes genom krigets faror och mödor, under det att den på diplomatisk väg hade vunnit tillträde till de största statsembeten och hedersposter vid flera af Europas hof. Familjens hufvudman drog alltid omsorg för att ett väl träffadt porträtt af hvarje son i slägten blef sorvaradt i familjegalleriet. Bland dessa adelsmän förekom i hvarenda generation ett litet dverglikt missfoster med ett ofantligt stort hufvud och esomostast med det afskyvärdaste uttryck af djuriskhet, slohet och uppblåst, inbilsk dumhet. Detta var dock icke förhållandet med den siste i denna rad af porträtter, ty ehuru han hade ett högst vanskapligt yttre, hade dock hans blick något synnerligt intagande, när man betraktade ogonen utan alt gifva akt på anletsdragen. Denne familjens siste son lefde år 1804 i Paris. Detta formenta offer för slagtens yttre lycka, blef i likhet med alla sina föregångare vid sin födelse helsadt med jubel af familjen. Han erhöll den bästa vård och bildning. Han uppfostrades som en prins och undervisades -på det omsorgsfullaste i de ve