Helsingborgs-Posten – 31 augusti 1860, sida 3

öÖn Uelgoland ar om vintertiden äler öde och tyst, ty soldaterna hafva nu lemnat den. Barackerna aro nu nedtagna...man hör icke mer några militäriska kommandorop och signaler, och gräsplanen omkring fyrtornet är nu åter vorden barnens lekplats. Fremlingar besoka ännu lika talrikt som förr den lilla ön under badtiden, och mången har sorgäfves intradt i den gamle Hansens salubod, i hopp att der återfinna den sköna Anty, som förr så tjuste allas ögon. Hon är död, men lefver dock ännu i folkets berättelser om hennes förtviflade språng öfver klippan. Den skönaste ärestod från henne är dock upprest i den redbare Tassens trofasta hjerta ... och så länge detta klappar, upphör han aldrig att vårda hennes sorgliga — men tillika så dyrbara — minne. Ve öfver hennes förförare! Frid med hennes stoft! — —ö