Djurgårds: agsmålet. i Med anledning af det referat wi i föreg. nummer efter Pofttidningen meddelade rörande ransafningen i detta bekanta mål wid Ensta ting, anse wi oss slyldige efter samma tidning äfwen meddela följande: i Med anledning af gårdagens referat hafwa wi i dag mottagit följande skrifwelse: Tili Redaktionen af Post. och Jurikes Tidningar! Med anledning af en efter ÄUftonbladet meddelad artikel under rubitk Djurgärdsslagsmälet, fom förekommer uti N:r 198 af Pots och Jurifes Tidningar, anhäller jag att redaftionen behagade i tidningen intaga följande reklamation: Äfter erhållen underrättelje ar Löjtnanten Class von Mecklenburg att eu person wid namn Danielssen uppgifs wit fig hafwa närwarit wid det ifrågafomna uppträdet å Djurgården och funna derom lemna upvlysning samt att hr löjtnanten hänwisat honom till mig, besöktes jag en dag af Danielsfon, fom frågade mig om beffaffendeten af mås let samt i hwilka omständigheter jag ärnade läta afhöra honom, Jag hade då besöf af flere personer samt hade icke tid att tala med Danielsson, utan yttrade att jag skulle gifva honom en skriftlig urysats i ämnet. Gn els ler twä dagar derefter iemnade lojtnanten Mecklenburg till mig ett bref af ungefärligen det innehåll, fom det wid häs radosrätten företetda, utan att jag derå fästade någon Mi: bare nppmärksamhet. Någon dag derefter uppfom åter till mig Danielsson, fem icke fått någon uppfats, och, jemte meddelande af ungefär enahanda upplysningar, som hans wittnesmäl inuchäller, frågade om han skulle afgifwa dets samma skriftligt. Jag nämnde då att jag tyckte det wara bättre att säga munt eigen hwad han wisste samt uppmas nade honem att ej säga annat än hwad han siels fett oh bört och ide hwad han af andra hört uppgijwas; vars jemte han för foftnaden till fin resa erhöll 10 ror. Uti dessa åtgärder af mig ligger icke det ringaste fom är förtjent af klander. Af den i titningen förefommande artifeln torde dock mången draga en helt annan slutsats; och som uppgiften om brefwets innehäll icke är eract eller ofwerensstämmonde med werfliga förhållandet, will jag här anmärka, att brefwet alldeles ide innehäller degäran om en promemoria Huru Danielsson ssfulle wit tua, utan endast talar om den der lilla promemorian, hwarmed Danielsson troligen menat den upvsats, hwarom jag härofwan nämnt; att han uti sitt bref icke antydt att han ämnade wittna någet stridande mot rätta förhällandet, utan endast att han skulle om möjligt lemna ljug i saken till Yherrarnes fördel, och att henom ingalunda skulle jattas mod att tala rättwisans språf, hwarmed jag förmodar att Han Ålyfs tat något mot honom riftart bot, för det han skalle upp: träda fom wituet, helst jag sjelj blifwit hotad för det jag åtagit mig wara rättegängsviträde dt te tilltalade För öfrigt har Danieisfon ite wittnat något annat än twenne andra wittnen berättat, uemligen att det ide war rit lejtuanten Levin, fom antastat hustra Anderssen, utan att han tyckt sig i samme person igenkänna löjtnanten Biban, ett förhällande, hwilfet löjtnanten Biban sielf medgifwit. Stockholm den 25 Ångus: 1860. O. A. Beckman. På det läsaren må mana jemföra Aftonblads:refereus tens uppfattning med den här gifua, meddela wi vet ifrås gawarande brefwet, fom, med uteslutande af de ställen, mils fas offeutliggöraude grannlagenheten förbjuder, tyder fom foljer: 6. hr v. Mecklenburg! Med anledning af wärt förtroliga samtal förliden gårs dag tager jag mig friheten att underrätta hr häradshofs ting Beckman att wara ged, att sätta upp den der lilla promemorian, tills om måndag ssället för tistag, emedan jag vå tisdag ämnar mig nt till Gritawik att helsa vå några befanta lantsmän. Hr Beckman wet nog hur dan den bör wara; och skall jag såwidt möjligt till herrarnes ferdel lemuna ljus i safen, sjelf befant med flere af her militärer, säsem en löjtnant W. Belfrage, Kyrfander, löjtnant H Wahlberg, Ö Leecke m Mera, ech tillifa, ehu tu jag knarvas wägar nämna år sen till en öfwerst wid — — — husarregemente — — — — — , dock vå väks ta fång på — — —, min mor tjenade ter fom lushåls ———Ä2———L A—