samt alt Perry samma dag — efter sökt och erhållen permission — afreste till England. Tredje dagen efter Antys död var bestämd för jordsästandet af hennes jordiska qvarlefvor... Då kyrkoklockan med sina klagande ljud gaf signal till begynnandet af den sorgliga festen, buro, enligt landets sed, öns äldsta och anseddaste män den osmyckade, tillslutna kistan, på hvilken låg en enkel myrtenkrans, ur likrummet ut till bären, hvilken sedan af åtta ynglingar på skuldrorna bars till kyrkogården. Den förtviflade, gråhårige fadren och Tina, den trofasta väninnan, voro de djupast sörjande, hvilka, nästan upplösta i tårar, gingo närmast kistan. öas ärevördige pastor och nästan hela befolkningen samt ett stort antal af badgästerna — deribland äfven Hilton — bevisade den olyckliga den sista äretjensten och ledsagade henne under strida tårar till silt sista hvilorum. En grön grafkulle och ett enkelt kors med hennes namn, hvilket Tina ofta smyckar med friska blommor, beteckna nu den plats, der detta hårdt pröfvade, men dock ädla, hjerta fann skydd mot lifvets stormar. Då Lassen, som i fremmande land genom bref hade mottagit underrättelsen om Antys förskräckliga död, ett år sodnare hemkom, fullgjorde Tina den hädangångnas sista vilja och öfverlemnade honom under tårar Antys testamente: — en lock af hennes mörka hår. — Troget bevarar nu Lassen denna bredvid den svarta silhouetten på sitt bröst, och om också icke hans kraftiga, friska natur dukat under för den tärande smärtan och för den olycka, som drabbade hans första och enda kärlek, så förråder han tydligen