Landsorten. nö den 22. Sedan öfwerstelöjtnant fsagt sig den af honom på förordnande 1 befatming fom stadsarkitekt härstädes, istraten sörordnat arfitekten W. Klein ia befatining tillswidare bestrida. (M. A.) krona den 21. Följande beklagliga lildrog fig härstädes sisll. gårdag. Ett mf, hwilla äro uppresta omkring de tter, fom härwarande sockerfabrik be ill hwarjehanda ändamål och hufwuds till förwarande af fina stenkolslager, ide nemligen och en 9:årig gosse, fom fig wid planket, hwilket i fitt fall med: masfa ftenfol, blef totalt krossad och blickligen. (Korresp.) tianstad d. 22 Aug. Kongl. Hof Rit: r Stäne och Blekinge har bewiljat Hå: iljecrona tjenstledighet från d. 20 dis ) nästk. September, under hwilken tid dsh. Areschoug blifwit förordnad att Häradoh. Embetet i Geris och Ahlbo , äfven hwad angår under tiden dere frefallande Egodelnings-Rätis ärenden. ligt ett Red. på enskild wäg tillans t meddelande, har Hans Maj:t Konuns ra dagar före fin afresa till Beckaskog att, med egen hand och såsom ettiver af fin bewågenhet, till Förwaltaren Herr Rud. Ekstrand öfwerlemna en alj af ättonde ftorleken att i blålt band i bröstet, för det berömliga fått wars uve Hr Ekstrand fullgör fina äligganenskap af förwaltare af nämnde H. ronungens egendom. ärfningspatent inom detta län är intill isik. Maj ulfärdadt för Artilleristen wid und.:a Batteriet af Kongl. Götha Art.s A. E. Lundström. (Sk. P.) org d. 21 Aug. En betarad olydds har i går och i dag wäckt mycken fen irstädes. På söndagsmorgonen utgins rän i en segelbåt sju unge män, de lhörande bandelsklassen och söner af härstädes, till sjöss. Sedan båten war m. synlig midt emot Elfsborg, hwarest it landsati, har ingen underrättelse om lade ingått. I går e. m. woro båtar i skärgärden, för att söka finna de borts öjligen landade på någon holme, dere jelbåten kunde blifwit bortdrifwen. Ses a efterjpaningar ej ledt till något res ir i bag på morgonen en ångbåt ute imma ändamål. ÅÄtt en olyckshändelse är påtagligt, men då de fleste ynglins ra mara öfwade simmare förefinnes Wärendsflickor, dlomsterförsäljerskor, m. fl. Sus på intogs under brunnsparkens rika, wid tills fället upplysta löfhwalf. Balen afslutades med den s. k. daldansen. Carlskrona d. 10. Sistlidne Söndags afs ton, wid 9 tiden, tilldrog fig en sorglig dändels fe, fom likwål hade kunnat blifwa ännu forgligas re. Tio personer, arbetare från Nettraby förs samling, slulle efter besök i Carlskrona begifwa fig i bår bem, då under wägen å Damnarfös fierden en fafiby uppkom och båten genom bris siande försigtigbet hos dem, fom frötte seglen, kastades öfwerända och alla 10 personerna föllo i wattnet. Bland dem dbefunno sig flera qwins nor oc) 2:ne barn, det ena 10 och Bet andra 2 år gammalt, hwilket fednare satt i en hustrus knä. En af de nödställde hann genom simning uppnå närmaste land, men de öfrige, som icke kunde simma, höllo sig, somliga med förtwiflans an frängning fast wid den kantrade båten, och foms liga wid en af fina olyckskamrater, en rättare, fom lyckligewis war stark nog att en stund funs na bära dem. Länge skulle dessa olycklige ide bafwa bållit sig uppe utan mås alla samtlige ga till djupet, om ide i vet mest förmiflade ögonblicket en båt hunnit fram till deras radds ning. Fraktaren, Holger Nilsson från Wrängö af Nältraby socken, hade med fin piga i bät begifwit sig från staden på hemwägen en god stund efter det den fört omnamnde båten afregs lat, och war ännu på långt afstånd då denna kantrade. Holger lyckades i få god tid nedtas ga fina segel och ro fram till olycksstället, nnan frasterna ännu öfwergifwit de med döden fåm pande. Det war emellertid ingen lätt sak att få dem lydtigt i bäten, enär alla wille på en gång baka fig fast wid samma reling och woro nåra att draga äfwen denna baten öfwer auda. Es ter mycken ansträngning dergades ätta personer, men den nionde, den 10 äriga flickan, bade tros ligen genast wid kamringen gån til botten, då bon, oaftadt mycket sökande, ide funde äterfinnas. Den kantrade båten mäste öfwergifwas, och äns nu är ide den drunfnade flickans Uffunnet. Så. fom en särskild omständighet förtjenar antecknas, att hustrun, som wid båtens tantring hade det nwäåäriga barnet, ett fonerbarn, på fina knån, höll detsamma troget intill sin bröst och bergas de det på samma gång bon sjelf räddades. Detta war sjunde gången Holger Nileson tyc: kats berga i sjönöd stadda personer, och under den tid ban fraktat mellan staden och Nettraby bar ban räddat tillsammans 17 versoner. Redan förlidet är lofwades honom belömmgomedalj, och en sädan lärer äfwen wara bonom bewijjad, men wederbörande hafwa Ännu ide bunnit få den ned från Stockholm. (6. W.) —— nd — vittnesbörd om ordningen i vårt land. Man kan bli spökrädd på ljusa dagen. Emedlertid bör ingen just förundra sig öfver dylika uppträden. Alt nattväktarne i Uddevalla icke äro rätt vaksamma, så att på fjorton dagar flera inbrottsstölder der kunnat föröfvas, derofver kan man icke så mycket forundra sig; det är icke så godt för en nattvakare ati hälla ögonen vakna, när han fått sig några respektabla Uddevallare? i hufvudet; aw i Strengnäs sotare rista upp magen på andra, icke så alldeles högt uppsalla personer, är icke heller förunderligt, sedan man der sålt påle, ?stock och pall och andra aktningsvärda emblemer från den gamla skräckperioden i Sverige. Värt land beskylles ju för en osverdrifven kärlek till allt hvad som är utländskt, och som det är i Jap an mycket förnämt att få magen uppristad, så bör Svensken sor all del skynda sig att tillegna sig en så förtrafflig japanesisk institution. Alt i hufvudstaden sjelfva dörren till galgen blir bortstulen af några galgfåglar? till tjufvar, bör icke förvåna, enär den hampan, som nu lemnas till K. M:t och Kronan år af så rutten beskaffenhet; att mord begås inne i hufvuadstaden, idt på dagen, utan att de brottslige kunnat upptäckas, bör ej heller våcka förvåning, sedan kändt är att understäthällare och polismästare begå stora misstag, när fråga är att häkta, och dömas till böter for olaga häktningar, och då år det icke så underligt att poliskommissarier, poliskonstaplar, stadssiscaler och andra underordnade taga fel. De goda polismenniskorna tycka väl så, att tjufvar och kanahjer också bora hafva något alt lefva af, och ho kan föortanka dem deras barmhertiga undseende? När det från norska pressens sida riktigt brender lös?, då vil der blive noget af.? Svenskarne må då så gu akta åtminstone — sina nasor. Man kan förstå, hittills har det icke ?brendt lös?; det har blott varit små, små oförmärkta — nysningar, allt hvad norska pressen låtit höra mot den svenske gavtyv? men när det en gång vill brende los, då skall det braka i de norska sjellarne, så att de svenska öronhinnorna månde sprängas. Iiu, bevara oss väl for sådan krutlukt! Vära bedervärda representanter af bondeståndet vid innevarande riksdag pruta mycket på embetsmännens löner. De borde icke så göra, de dannemånnen, ty embetsmännen måste helt visst icke hafva det för godt, eftersom tvenne högtförnäma herrar i Stockholm, sjelfva öfversläthällaren och hans kristljoa vän och emhetsbroder landshöfdingen i Blanche skall återkomma från Norges fj alldeles förkrossad och tillintetgjord, till skada för Sverges borgare, särdeles för dugårdslands fattige skomakare och sk dare. Det var icke rätt ädelt, att borgares dets representanter belastade herr Blan skuldror med sådan börda: men de ville modligen att de norska stöflorna skulle st jas till kröningshögtidligheterna med a blanchsmorja. — Den rolige Holberg låter Per Degn s deuna gåtan på Erasmus Montanus: I. var det som skriade så högt, att hela den hörde det? och svaret blef: Det åsnan i Noaks ark. För att skria högt höfves dock icke alltid äsnekindbägar; enda klockare kunde med sin starka rös verrosta alla de andra klockarne och s mästarne, församlade vid et visst ny sammanträde, och detta vill i sanning såga så litet. En klockare måste ju kunna öfverrösta församlingen, och som klockare L. kunde öfverrösta alla andra k kare, så måste han också kunna osvert alla andra församlingar ; detta år ju ett rollarium. bet gör visst icke klockare Pa son, huru stort förtroende han än för görande åtnjuter inom sin aktningsv kår. Fordom mätte man den extra förpläg gen åt soldaten, vid högtidliga tillsa efter jungfru?målt. Der bestods ho på kungliga högtidsdagar icke en hel vj. fru? ; det var icke rädligt låta den filur en hel, utan han måste nöja sig me jungfru.? Numera har man tagit ifrån nom afven denna del af en jungfru? o stället får han sin extra förplägning i I viss Två kubiktum, se der ranso Fordom frågade man en duglig karl, h många tum täl du? Man kommer tillbaka till den gamla goda tiden ; men mera är det icke så och så många kallt jern man mäter åt honom, uta värmande, lifvande, enthusiasmerande eld net, det delikata svenska sinklel. I karl som icke håller åtminstone sina 5 och 6. Den gamle bekante?, en ful fisk att s: ej endast för det osvenska Aftonbladet, äfven för andra blad och poster, är mycket obeskedlig mot den svenska ak mien, särdeles dess ene ledamot, hans I vördighet erkebiskopen. Nyligen dref obarmhertigt med mannens lyckliga exam tal i Clara skola. Förunderligt nog lär, stan samtidigt med detta talets hållande, kehiskonens antagonist och antipod 51