Sammanfatta Stats och Ekonomizuiskottet har slutat behandlingen afde från Riksstånden fomna återremisser å utskottets förra utiätande i stjutssrägan. J sitt nya betänkande har ut? stotlet förklarat att ehuru utskottet fottfarande anser stjutsningsbeswärets skiljande från jords brufet och fullfomliga öfwertagande af fars werket wara det lämpligaste fått för detta ber swärs ordnande, sä funne utskottet det wara utan ändamål att ånyo till antagande föreslå berörde grundsats, sedan densamma inom tre Niksständ ej kunnat göra fig gällande. Utffot: tet har derför nu i ftället föreflagit att, jemte det entrepenader för skjutsningens bestridande ins rättas å alla gåftgifwaregårdar i riket, foftnas ven derför bestrides mdd 3delar af det gamla sijutslaget och med I:del af statswerket; och har uiskottet uttalat den förhoppning, att en blifwande erfarenhet skall wisa att entrepenads kostnaden ingalunda blir få betydlig, fom man fig densamma föreställt, och att, fedan en sådan erfarenhet blifwit wunnen, kommande ständer stola öfa statswerkets andel i entrepenadkostnaden, intill def hela denna kostnad slutligen fan blifwa af statswerket öfwertagen. Till befoftans de af statswerfet öfwertagen. Till bekostande af statswerkets fjerdedel i denna utgift, har ett förslagsanslag ar 200,000 rdr ärmt årligen blifwit försrdadt, hwarwid utffottet utryckt den åsigt, att den werkliga kostnaden ej Mal för ftatsmwers fet tomma att uppgå till berörda fumma, faftån uiskottet föreslagit densamma så hög med afseende å de många röster, som i rifsständen höjt fig under påstående att Den af utffottet förut faltylerade foftnad af 600,000 rdr årligen för hela entreprenadkostnaden wore för låg. J öfr rigt har utskottet bibehållit de flesta af de Dec taljstadganden, fom i def förra utlåtande funs nos föreslagna, samt nu, såsom då, Hhemfrållt att posthemmanens skyldighet att fortskaffa pv sten måtte upphöra och postwerket. erhålla ett årligt anslag af 70,000 för var, såsom erfått: ning för den öfade kostnaden genom posternas försändande med entrepenadskjuts; hwaremot de nuwatande posthemmanen skulle förpligtas att deltaga i de onera, hwarifrån de hittills i fin egenskap af posthemman warit befriade; i söljd hwaraf statswerket i rotesvafandafgirter fommer att från dessa hemman uppbära 18,000 rdr nut årligen, hwilket belopp sålunda kommer att ytterligare minska statswerkets fostnad för förändringen. Nu, såsom förra gången, har utskonet föreslagit den 1 Nowember 1861 såsom den dag, då ifrågawarande förändringar borde widtagas. (N. D. A.) Sammanfatta bewillnings., flags och efonos miutstontet bar nu inkommit till sländen med fitt betänkande rörande de wäckta motionerna angäende statt på tovak. Som wi redan förut nämnt, bar det sammansatta uskot set tillstyrkt en sädon beskattming, och, fom man af det nu ins gifna belänkandet finner, en gansta dryg beffatts ning. Uisskottet föreslär nemligen, att cigarrer och cigarretter, antingen de äro tillwerkade i rifet eller från utikes ort hit införda, bädans efter endast må förfäljad i lädor om 500, 250, 100, 50 eller 25 siycken, äfwensom i fonvolus ter, innebällande 5 stycken, samt att å ywarje såda eller konvolut skall wara anbringad en Pap: persstämpel, lydande för lädor om 500 cigars rer å 10 tor, å lator om 250 cigarrer 5. ror, å lådor om 100 cigarrer å 2 ror, å lädor — . . Gubd— om 50 cigarrer ä 1 rdr, å lådor om 25 cigars rer ä 50 öre samt å konvoluten ä 10 öre. Snus, tugg. och kardustobak föresläs böra wara tills widare fritagne från beskattning, då!, säger uts skottet, de begge förstnämnda sedan längre tid iillbaka hafwa fina talrikaste afnämare bland de fattigare kiasserna, oc förbrufningen af tobak under fådan form ej torde wara för helsan fullt få stadlig fom annan förbrufning deraf, famt tillwerkningen af kardustobak under de sednare åren snarare afs än tiltagit. Enligt en i bes betänkandet meddelad tablå öfwer den inhemska tillwerkningen af kardustobak under de sednaste tio ären wisar sig nemligen att, medan den 1849 utgjorde 754,392 stälpund, den 1858, efter att under de mellanliggande ären ha ömsom stigit och fallit, nedgätt til 646,864 skälpund. Den inhemska tillwerkningen af cigarrer hade deremot 1857 uppgått till inemot fyra gånger det belopp som den 1849 utgjorde. Likaledes bade under de flesta ären efter 1853 importen af cigarrer med mera än dubbla beloppet öfs werstigit 1849 års cigarrimport. Vitesbeloppet föreslär utskonet böra bestämmas till 50 rdr rmt, utom warans förwerfande. J motiveringen, der utskottet hufwudsakligen fer frågan från sanitär synpunkt, men naturligtwis ej förbiser den flora i nkomst slaten skulle skörda deraf, förekommer bland annat det märkliga yttz randet, fom förklaring af anledningen tll ut: stostets förslag, att ej mindre än 5 cigarrer finge säljas på en gång, att den fom ej har utwän att köpa 5 cigarrer på en gäng bör helt wiss funna undwara njutningen af ctgarrötning. (A. B.) Organister, klockare och stollärare erinras om den i wårt förra ur intagna annonce angående sammamrädet å Östra Ljungby gastgifwaregård, fredagen den 31 d:s, kl. 10 på dagen, i och för bildandet af en pensionsfassa för kårens en: for och barn. Dagligt Allehanda innehåller en artifel om brottsligheten i riket, med färskildt afseende på de sednast begångna förbrytelserna i och inwid hufwudstaden, hwari anmärkes att brotten, hwilka ofta som epidemi, i Swerige under fe: nare tiden wäl ej ökats i antal, men att deremot brottens beskaffenhet i nuwarande tid i allmän: het förete större beslutrsamhet, större wildhet än förr, samt att orsaferna dertill ait brotten emot eganderåtten aftagit äro dels eu följd af gyn nande år, hwarunder arbelet i allmänhet gifwit idfaren sitt tillräckliga uppehälle, dels af en förbättrad lagstifming och bättre bestraffningssått. Artikelförf. beklagar derpå, att man ej. widtagit några försigtighetsmätt emot nöden uns der misswexiär, utan twårtom Upphåft den flos ka inrälmingen af socknemagasiner, fom så strängt jöreskrifwes af landeis klimatiska beskaffenhet, och fom i allmänhet utgår ifrån sparsamhetens owärderliga rent fedliga ide. Widare klandras det alldagliga förfarandet att i samhället hants löst usläppå de lösgijne brottflingarne, och hän wisas, med afseende på frågan hwad för deds sa bör göras, till ett för flera är sedan utgifs wet arbete om fartigwåfender, hwari frame ställes en plan, åsyftande att befria samhället från den ständigt wärande befolkningen af pros letärer, uppfostrade i korrektionshus, fästningar och arbetskärer. Deri föreslås, att man skulle uppsätta twå arbetskompanier, ett firaff-fompas ni och ett frifompani7. Dessa båda foms panier skulle utgöras af gröfre oh mindre före brytare, fom ide blifwit dömde på lifstid. J. från det förra, der tukten stulle yållas ganska sträng, skulle befordran ske till frikompaniet, der perfonerna skulle behandlas fullfomligt humant, men dock efter krigsartiklarne. På det förra fompanlet skulle tjenstgöringstiden wara obes ftåmd, men förkortas få mycket fom möjligt på grund af personens uppförande. På senare foms paniet fora år. Forlängning i tiden skulle ega rum genom iillbakaflyttningar, når uppförans det sådant möjligen föranledde. Svsfeljättnins gen för dessa skulle wara odlingsarbete. En widlyftig falfyl wisar att winsten å den odlade jordens försäljning, efter de första fyra årens förlopp, fan inbringa få mycket, att fronan fan jå fina utgifter för bela tiden ersatta. Det er gentliga resultatet åter wore, att man kunde lemna frikompaniets personal — hwar och en efter fyra års arbete — ett torp med äbygg: nad, inventarier och gröda, få att en familj dere på kunde hafwa fin bergning. Författaren pås minner om, att om någon förbättring skall förs wäntas hos den straffade, bör man anwända något moraliskt medel, som med säferhet slår an på den brottsliges sinne. Ett sådant är hope pet. Följden af att på detta sått hos fången begagna hans arbetskraft, blir den, att han förft inbringar fin egen underhällskostnad, deres näst personllgen winner de moraliska och fysiska fördelarne, som tillhöra arbetet: widare att han får ett mål för fin tanke och fin håg, att refuls tatet blir hans framtida fjelfförförjning, då han äterfär friheten, och att han under hela perivs den dels lärt fig att arbeta, dels haft uppmårfks samheten fäst wid detta mål och derwid fålt en lyfming i sinnet, en rigtning till en annan fefs nad, ån den, hwari han förut warit försjunken. Säfom sidoföljd har samhället den winsten atrt blifwa qwilt den sämsta träggen af fin bes folkning. Förslaget om det tillägg till ärfdasbulfen,; att äfwen ferbyusdetegare i1 fäderna må, liksom rifets öfrige inurbyggare, till boupptedningss och arfffiftesförråtrare utse bwem de hade förs fia föriroendet tull, bwilket förslag lagutstonet afstyrkt, bafwa alla ständen afslagit, utom bone deständet, fom återremitterat frågan, Marinsoldaten Tropp bar twenne gånger waz rit utsatt för olaglig bäktning från Stodbolmar polisens fia. Sista gången blef han misstänkt för en stöld, fom blifwit begängen i närheten af det aställe, der ban arbetade pä jernmagen, samt på denna grund gripen och inforslad till Stodbolm; poliefonstaplarne, som ufförde dådet, bade t. o. m. bundit bonom med rep. Sedan det blifwit uppdagadt att mannen wore offyldig, affärdade polismästaren bonom med följande nawa afstedeyelening: Lät nu fe att Tropp går besledligt bem till sitt arbete igen oc) inte ställer till något spektakel mera! (sicl) Wi ha nog haft beswär af honom förut.(!) En fabriksanläggning i större skala är för närwarande under arbete i Ronneby köping. Den driftige fabriksidkaren F. H. Kockum i Malmö låter nemligen i f. d. sockerukets bygge nad i föpingen inrätta en fabrif för tithverfs ning af ett nyn flogg kokkärl. Med fabriken, fom drifwes af änga och i det närmaste är får dig, kommer framdeles att förenas Hr Kockums spikhammare, hwilken för närwarande år för: lagd på Kallinge,-omkring en Half mil från Ronneby, De nva kokkärlen, hwilka komma att å denna fabriksgillwerkas, göras af jernbleck, fom förtennas både ut och inavändigt, beftrits was fåfom särdeles lämpliga och äro både bil ligare och lättare att handtera än kärl af fope par. För de numera allmänt brukliga jernfpis farne åro de all synnerhet ändamålsenliga. — J en af de många korrespondenserna från Trondhjem under kröningen läses följande: Bönder från landet falla i riktig hänryckning öfver allt hwad de fe och höra samt ådagas lägga stundom en naivitet, fom ej fan betalas med penningar. Håromdagen kom t. er. en Hitteveering gående i djupa tankar framåt Prinss gatan och till fonsertsalongen; fönstret stod öps pet, och han såg genom detta den stora ljuss kronan hängande i taket; Då knäppte han an väktigt ihop händerna, tog en förbigående here re i armen och utbrast: My nej, nej, V de inte kungskronan som sitter devinne. Från S:t Petersburg förljudes att wid famts liga Ryska universiteten de för tolf år sedan aflysta filosofiska lärostolarne numera åter blijs wit upvtagna med fina förra namn. Också Helsingfors universitet fan wäl derföre hoppas att inom fort erhålla en professor i filofofien. Såsom man torde påminna fig behagade Kejsar Nikolaus med ett penndrag uistryka filosofien ur de akademiska läroämnenas antal. I Frankrike skall ett officielt adelstegister upps rättas efter mönstret af den engelska Peerage Boof. Det skall omfatta tre afdelningar: 1) Uradel, fom har fitt ursprung från historiens älsta tider, 1. er. huset Montmorency; 2) fo: nungadömets adel sedan Filip III:s tid; 3) fjeferlig adel. De franska adelsfamiljernas ans tal beräknas uppgå till 158,000. —— —A— Stockholm. — Throndhjemsjararne börja nu återwända. D. 1534 anlände hit med ångjartyget Sunds: wall mwenne af ständernas kröningsdeputerade nemligen grosshandlaren Schwan och profeöforen Selander och dessutom grefwarne Esjen och Lewenhaupt. Detta skedde d. 15 och ännu d. 16 kl. 1 e. m. hade wi inga underrättelser med norsta posten, utom telegrammerna, om krö, ningsdagens högtlidligheter. Det norska poftvås senoer synes således, åtminstone hwad de inre tommunikationsanstalerna beträffar, befinna sig i ett föga framskridet tillstånd. På 11 dagar fan man nu med lätihet resa genom hela Eus ropa eller från denna werldsdel till Amerika, Det skulle måhända icke skada någotdera landeis sjeljständigher och säkerligen gagna deras hans del och törelse samt befordra den ömsesidiga förbindelsen, om postwåsendet ordnades efter en någorlunda gemensam plan, ja, hwarför ide? ställdes under gemensam förwaltning. Ett få bedröfligt förhållande, fom nu, då der ena bro derlandet skulle, om telegrafförbindelsen blefwe afbruten, i 11 a 12 dagars tid hållas i okunnighet om hwar och hur den gemensamma fos nungafamiljen befinner fig i det andra, skulle vå säkerligen blifwa en omöjlighet. I det of riga Europa skall man swårligen wilja tro på ett sådant urfprungligt tillständ. (P. T.) AA ———