——4————.— mm nn ——— —— n-NNNNNN O aac L—— eller sin väninna med ett enda ord antyda orsaken till sin sorgliga belägenhet. Det enda hon yttrade var en ständigt upprepad bön: Lemna mig allena!? och de måste slutligen gifva efter för hennes onskan för att ej. genom alt motsätta sig densamma, ännu mera uppskaka henne. Då hon nu efter flera timmars ensamhet åter kallade Tina sig, var hon ytterligt kall och lugn, men det djupa draget af lidande, som hvilade kring den lilla munnen, förrådde tydligen att stormen ännu rasade i hennes inre, och att det kostade henne stor ansträngning att hejda dess utbrott. !anledning af hvad som i dag vederfarits mig — sade hon derpå med lugn och fast ton till Tina, känner jag alt jag ej kan länge öfverlefva denna dag. Derföre, fina, vill jag skynda mig alt meddela dig hvad som så förkrossat mig och huru anspråkslösa mina önskningar nu äro, sedan mina käraste förhoppningar blifvit kullkastade. — Säg icke så — bad Tina — jag anar den olycka, som låter dig kasta så mörka och förtvislade blickar i ditt eget horoskop, men siden helar alla sår, Anty, och du begår en synd om du förlorar förtroende till Gud och mod attlefva... Lef i hoppet!...och allt skall åter blifva godt igen. — Du har aldrig älskat, Tina, ... ack nej! du vet icke hvad det vill säga att förlora allt och att nödgas till en annan öfverlåta det som är med ens egen själ så innerligt förenadt, alt en icke, utan att dö, kan mista detsamma. Detta var allt, hvad Anty kunde lemna till svar på sin väninnas tröstegrunder... Hon visste icke alt Tina redan mer än ett år stilla inom sig burit ett dylik lidande och att