Flickan på Ilelgoland. (Foris. fr. or 08.) Perry kunde icke gerna göra anspråk på så mycken ömhet hos sin nyblifna brud, att hon måtte lemna honom allena vid upplyllandet af den plågsamma pligt, som hon ålagt honom, Det blef honom alltså intet annat öfrigt än alt med största möjliga sjelsbeherrskning foga sig efter hennes önskningar, och all för ett ögonblick med våld söka nedtysta samvetets röst med den falska undskyllan, alt omständigheternas magt tvang honom att så skoningslöst förfara med Anty. Efter en kort inre strid mot sitt bättre ÅJag, skret han. utan att darra, följande rader: Ölet, Anty, utöfvar på oss en väldig makt, hvilken vi oftast lika litet begripa, som vi förmå bjuda densamma spetsen. Den genomkorsar våra käraste planer och bryter med hård hand de skönaste blommor, som uppspira i vårt inre och kallas: vära heligaste känslor. Äfven mellan oss båda träder ödet i hotande gestalt och pockar trotsande på en skiljsmessa för evigt. IIvarlill skulle det väl tjena, att angifva de skäl, som i sig innebara en oemotsäglig befallning till mig all säga dig ett farväl för hela lifvet. Länge har jag kämpat och nu vunnit den öfvertygelsen, all oöfverstigliga hinder stå i vägen sor vår vidare förening, och att jag endast uppfyller pligtens bud både mot dig och mig, då jag härmed löser de band, som hittills hållit oss förenade. När du sedan med mera jugn än nu kan öfvertänka denna katastrof